…..är ju någon man inte ska måla på väggen men ibland är det svårt att låta bli. Så svårt.Var hos onkologen idag. Dels för att det var dags då jag kollas varje halvår men också för att jag, som jag skrev i tidigare inlägg, hade en del att ta upp.
Hon kände på ryggen och såg väl inte speciellt bekymrad ut men som alltid när man som cancerpatient känner symtom/har ont så vill de röntga. Det var ju dessutom snart ett år sen jag gjorde skelettscint och DT, så hon skrev remisser för de undersökningarna. Det är också dags för ny mammografi och u-ljud av armhåla, så en remiss till det också. Jag är nöjd med det då det känns skönt att kolla upp ryggen, lungorna och brösten igen. Sist var det också något fel på maskinen som visade bilderna så läkarna såg lite dåligt och jag fick svaret att “man får anta att det är ärrvävnad man ser”, kändes ju sådär!
Jag tog också upp min ömhet och svullnad i armhålan.Den har inte oroat mig så mycket. Tagit för givet att det är någon form av lymfödem. Men då det gör ont och får armen att domna kändes det ju angeläget att ta upp. Men hon såg bekymrad ut när hon kände igenom armhålan. Tryckte på några knölar som gjorde jätteont och hm:ade. Sa att det blir ett ultraljud och eventuellt en biopsi på svullnaden.
Nu plötsligt har jag något som oroar mig mycket mer än ryggen. Inte blev jag lugnare av att jag inte ens hann komma hem innan de ringde från mammografin och erbjöd mig en tid på Torsdag. Har hon skrivit någon form av akutremiss?? Var hon så oroad?? Såklart är jag glad att få komma snabbt. Att slippa vänta. Men det kändes ändå scary och ledsamt.
Det känns som jag är inne i svängen igen, som att detta aldrig kommer att ta slut (och det gör det väl aldrig heller med denna sjukdom). Nu blir det nya undersökningar, ny förbannad väntan på alla dessa svar. In i tortyrkammaren igen bara!! Det är tydligen där man ska tillbringa sin tillvaro! Vad har man för val annat än att gilla läget?! Fan, fan, fan, skit, skit, skit…och det går inte att inte ta ut något i förskott. Det är inga provsvar som visar om man har halsfluss eller inte direkt, det är provsvar som avgör hela ens existens.
På Torsdag ska jag också ut och äta med gänget från Onkologrehab. Min första tanke var att stå över, men sen kände jag att vilka om inte de, är de som förstår och som kan vara fint att träffa. Speciellt nu om man känner sig orolig.
Jag slipper i alla fall gå och spola port-a-cathen mer. Nya riktlinjer säger att det inte behövs…alltid något!
+ extrapris på tulpaner, så jag köpte ett knippe vita (min favorit) för att försöka pigga upp denna dag lite i alla fall! Vet dock inte om jag lyckades nämnvärt…..
Majvors Memoarer 