Majvors Memoarer

Det goda i livet, dvs familj, mat, vin, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!


5 Comments

Min Fredag….

En härlig Fredagsförmiddag och hela helgen ligger framför en, kan det bli bättre!?

Var på Kurs igår så det var lite omväxling i vardagen. HBTQ-kurs, för att lära sig mer om hur man kan/bör bemöta dessa personer/familjer på BVC. Den var helt ok. Lite jobbigt var det dock.  Då jag fick lite flashbacks av att vara på SÖS. Sist jag var där var det för att tatuera in prickar inför strålningen och gången innan dess för att ta farväl av mormor. Jag har mycket goda minnen av SÖS också då jag gjort en hel det praktik där. Bla ironinskt nog på operation och varit med på många bröstoperationer. Bröst är vackert gula inuti, då fettvävnaden är gul! Men jobbiga minnen har ju förmågan att ta över mentalt så det kändes lite tufft att kliva in på SÖS  igår.

Det var lite danshämtning och sen lagade jag en härligt vitlöksdoftande potatisgratäng och lammrostbiffiléer. Avnjöts med ett glas rött. Var lite behjälplig åt äldsta dottern och henne biologirapport och de två andra hade pipit i säng vid 21-rycket då de var heltrötta. Maken var på jobbet pga någon workshop de skulle ha.

Idag startar jag med morgonkaffe till nyhetsmorgon, DN, bloggar och Fb. Ska snart ta tag i lite administrativt jobb och planering åt Tävlingsdansarföreningen, som jag inte hunnit med. Hade med mig papperna till London men våra dagar var så fulla med annat och när vi kom till hotellet ville vi bara slå på TV:n, slappa och utnyttja att man hade WiFi så man kunde uppdatera sig på FB, läsa mail etc. Så det blev inget av med det arbetet där!

Slängt i en tvätt och ska göra lite Fredagsfint hemma också. Handla och planera helgens mat. Sen till dansskolan för Lillfias discolektion i eftermiddag och sen är det Coaching för alla tre i tävlingsdiscot.

Hoppas ni alla får en fin Fredag och helg!

Fog

Advertisements


10 Comments

Veckan som gick…och Lördagen som är!

Har inte skrivit något sen i Tisdags, inte haft lust. Men nu så! I Tisdags blev det en höjdarlunch på Sthlm New Deli, precis som veckan innan. Med samma nya kompis och nu också den nya kompisen som äger restaurangen. Hon bjöd oss och det var kanongott och vi hade så kul, många härliga skratt vart det. Det behövde vi mer eller mindre bröststympade damer!

Nästa vecka har vi Lunchdate igen, fast på ett annat ställe och med en till nyfunnen vän. När jag blev sjuk startade jag en sluten Fb-grupp, för oss bröstcancerdrabbade. Vi är nu uppe i 98 medlemmar. Jättekul och fruktansvärt på samma gång. Men nu är det ju som det är och då är det ju kul att träffa en del i verkligheten också. Man talar ju liksom samma språk vad gäller detta. Men vi sitter absolut inte och ältar sjukdomen och biverkningar, utan pratar om massa annat…..men det finns en outtalad förståelse mellan oss, vilket är fantastiskt och skönt!

Passade på att smita in i lite mysiga affärer, när jag ändå var i stan!

012     013

På Onsdagen hände absolut ingenting som går till historien. En kille var förbi och lagade varmvattenberedaren det var väl det som i så fall var annorlunda. Annars en tur till dansskolan som vanligt. Jo förresten något hände, det kom ju ett blombud. Mina fantastiska arbetskamrater hade skickat blommor IGEN!  Så fin bukett och så gulligt av dem, jag blir så glad!

027

I Torsdags var jag hos Onkologläkaren. Uppföljningssamtal av mitt fysiska och mentala status. Mitt mentala status vart nog godkänt tror jag (några näsdukar ur hennes kartong gick väl åt), jag är vid gott mod och efter att ha ställt de frågor jag hade och fått remisser till CT och Skelettscint (vilket jag vill göra för att slippa gå och fundera på om det finns några metastaser någonstans  kroppen) kändes det mentalt ännu bättre. Jag frågade om hon trodde jag skulle bli pensionär, haha och det trodde hon absolut (ja vad fan ska hon svara på en sån fråga!!?) och det tänker jag ta fasta på 🙂  .

Den fysiska biten var det värre med. Ja inte vad gäller brösten, de fick godkänt efter hon klämt och känt. Även armhålorna/lymfan. Mina domnade armar är problemet. Vänster värre än höger och nu känner jag inte fingertopparna på vänsterhand ens på dagtid. Troligt karpaltunnelsyndrom, hormonellt betingat. Fick remiss till ortopeden och det blir eventuellt operation 😦  . Så jag vart sjukskriven längre och så får vi se tiden an hur det går med händerna. Lite deppigt när jag räknat med att vara på banan nu i vår. När det är som värst får jag tex inte upp ett mjölkpaket eller kan ens skriva med en vanlig penna.

001    Har tråkigt i väntrummet, roar mig med att ta bild av mig själv!

På eftermiddagen var jag med yngsta dottern på den nya skola hon börjar i till hösten. Skulle skriva under papper och kunde nästan inte! Dottern tyckte det kändes toppen att hälsa på där (hon är bekant med skolan sen tidigare då storasystrarna går där) och ska nu i vår vara med nya klassen en hel dag, och sen längre fram ju även på “barnbytardagen”.

Kvällen avslutade jag med att mysa för mig själv när alla lagt sig. Behövde landa efter denna dag, även om jag mår ganska bra så tar det på krafterna att åka till Onkologen. Inget ställe man vill behöva vara på någonsin!!  Tittade på matlagningsprogram på BBC iPlayer, bästa appen ever! Massor av härlig Brittisk TV som jag älskar, och njöt av ett glas gott vin.

008

Fredagen bjöd som vanligt på Discoträning. Denna Fredag sågs vi mammor till Tävlingsgruppen för att få instruktioner hur vi ska sy deras dräkter. De mammor som är bäst på att sy hade kommit en bit och instruerade oss andra. Det måste ju liksom bli lika!

Hemma sen åt vi pastasallad och lufttorkad skinka. Hade förberett så det skulle gå snabbt när man kommer hem sent. Gott gott. Tittade på Dicte och Molanders som vi spelat in.

025

Nu laddar vi för Mello!!!! Ska snart ner till ICA och köpa färsk lax. Det blir en tidigare och lätt middag, då det blir grönsaker och dipp framför TV:n. Mellandottern har fixat röstningtavla…vilket hon gör varje år! Så nu kan det dra igång…

027

Ha en bra Lördag!

Ps. Jag har tränat på Gymmet tre gånger denna vecka, det ni!


6 Comments

Morgonstund, vallningar och vardagslyx.

Tänk det här är en av de bästa stunderna på dagen. När barnen precis gått till skolan, morgonkaffet står rykande hett bredvid datorn, “Morron zoo” eller Nyhets Morgon är på. Ofta båda och jag växlar vad jag vill höra genom att ha radion på hela tiden och mute på Tv:n och slå på vissa sekvenser jag vill se. Är ju mest intresserad av mat-och vintipsen och lokala nyheter.  Det är fortfarande morgon, inte ens förmiddag och hela dagen ligger framför mig. Den känslan älskar jag. Lite som fredagsfeeling varje morgon. Så fort klockan passerat 10 så känns det annorlunda på något sätt. Idag är det ju dessutom fredag så det är dubbelfeeling!

dator o kaffe

Annars älskar jag, som jag skrivit om förut, Lörd och Sönd när klockan slagit 16 och jag bara släpper allt för dagen och sen njuter av bok/tidning ett glas vin, middagslagning, spellistelyssning, tända ljus…..ja, bara vara och njuta.

I går natt sov  jag jättedåligt. Mina armar somnade hela tiden, domnade hur jag än låg. De har gjort så ibland tidigare men skillnaden nu var att det nästan inte gick att få liv i dem. Jobbigt och lite skrämmande. På väg till Strålningen ringde min Onkolog, mycket passande. Men hon trodde inte det berodde på strålningen eftersom det var bägge armarna (stålningssidan kan vara drabbad då det kan svullna i armhålan där och ge ett tryck som gör att den armen domnar). Hon trodde snarare på någon  låsning i ryggen.  Vi pratade också om den kommande behandling med de tabletter jag ska få och dess biverkningar. De ska minska risken för återfall i BC men kan i stället ge livmodercancer, jippi! Nu få man ju hoppas att det är som hon säger, mycket ovanligt. Det vanligaste biverkningarna är värmevallningar och ledvärk. Båda dessa lider jag ju redan av, så jag hoppas det åtminstone håller sig på samma nivå och inte blir så mycket värre.

Tog också upp det här med port-a-cathen, att jag ville få den bortopererad. Då sa hon att de brukar vänta två år med det. För att återfallsrisken är störst de kommande två åren. Jag vet ju såklart att den risken finns och den vetskapen ligger där som en slöja över livet. Men jag har på något sätt hela tiden haft inställningen att de fått bort allt och att behandlingen nu är till för att förbli frisk. Så är det ju förstås troligen också. Det blev ändå som ett slag i magen och en känsla av att de räknar med att jag ska få återfall. Så oerhört mer kämpigt det kändes då att fortsätta köra mot strålningen, fortsätta med alla behandlingar…till vilken nytta?? Så gårdagen blev lite deppig. Klart jag ska fortsätta behandlingarna och jag vet att de gör nytta, men KÄNSLAN som infann sig….ja ni kanske förstår!

Värmevallningar ja, det är ju ett spännande kapitel. Det är lite roligt när de kommer precis när man ska gå ut. Man tar inte gärna på sig  så mycket då, när kroppen redan liksom brinner. Sen när man väl är ute och de där minuterna har gått och kroppstempen har återgått till det normala.Då märker man att man gått ut i typ linne och jacka och inser att det inte värmer en normaltempererad kropp i vinterkylan särskilt mycket. Man  fryser som en hund och köldskadorna lurar runt hörnet.

varmt

Fick vänta dryga timmen i går. Åkte sen till Arninge och åt lite lunch. Köpte några julklappar och åkte sen hem med dem. Hade tidigare på dagen bokat massage hos min underbara massör, för att se om hon kunde få ordning på eventuella låsningar i ryggen och armdomningarna (som höll sig kvar hela dagen). Så jag åkte dit sen.  Det gjorde susen för nu känns det mycket bättre och vaknade bara en gång i natt av att ena armen somnat.

Middag med tjejerna (två av dem) och sen till en kompis och fikade. Satt och pratade och mös under en filt! Gött! Hämtning av äldsta dottern som varit i kyrkan och träffat konfakompisar, stod efter det på schemat.

Väl hemma fick det bli en glögg, det värmde i vinterkylan och efter det somnade jag gott. Härligt med lite vardagslyx i form av massage, fika och glögg!

Nu blir det en ny tur till Radiumhemmet och sen sista Tävlingsdiscoträningen för i år.

Ha en bra Fredag, vi hörs!


14 Comments

En berättelse från då, när allt började….

Solig och fin Torsdag. Har lite ärenden som jag behöver göra och sen ska jag packa. I helgen är det danstävling i Helsingborg. Buss ner på Fredag eftermiddag/kväll. Tävling på Lördag mellan 10-22 och sen buss hem. Anländer väl hemmet någons stans på morgonkvisten och sen får man sova lite. Jag kan inte sova sittandes på en buss så jag vet redan nu av erfarenehet att det  blir en tuff helg! Men också väldigt rolig. Jag och de stora tjejerna åker. Hoppas det går bra för dem och att de får dansa en del. Det extra tråkigt att åka ut direkt när man åkt så långt!

Hittade en text jag skrivit om hur jag upplevde den första tiden då min bröstcancer upptäcktes. Tänkte dela med mig av den:

“Mormor hade just gått bort. Jag stod i duschen och kände över brösten som så många gånger förr. Men inget konstigt. Mormor dog i bröstcancer. Det fick hon aldrig reda på själv. Hon hann inte. Men hon var 84 år. Förr eller senare får de flesta cancer.

Jag klev ur duschen då och flera morgonar efter det utan att känna något konstigt. Pratade med mamma om hur viktigt mammografi är. Hade mormor inte gjort någon sån? Hade mamma och syster gjort någon sån? Visste ju att jag gjort ett par stycken, alldeles nyligen. Var lugn med det. Jag var på den säkra sidan.

Bara ett par veckor senare stod jag i samma dusch, kände på brösten och visst var det en liten knöl där. I höger bröst. En liten. Skulle snart ha mens, så lugnade mig med den förklaringen, det måste vara hormonellt. Vi pratade om lite olika åkommor på jobbet och vet att jag nämnde vad jag kännt. Flera bekanta, och mamma, hade ju haft knölar nu och då. En del hade opererat bort sina. Alla hade varit godartade. Blev lugnad det var säkert inget.

Efter att både en och två menstruationer passerat och knölen bestod, gick jag upp till min gynekolog som arbetar våningen ovanför mig. Hon tog in mig direkt. Kände och hm:ade. Solklart fall för remiss till Mammografi på Sophiahemmet. Trots akutremiss dröjde det ett par veckor innan jag fick tid. Påsken hann komma emellan.

En Påsk där jag ömsom oroade mig ömsom intygade mig själv att det var något godartat som fanns där, som för så många andra.

Väl på Mammografin kunde de se en förändring. Jag fick i samma besök även komma in för ultraljud och sen sög de ut celler ur förändringen. Det tog fyra till fem utsug innan de hittat rätt och fick ut tillräckligt med celler för att skicka på analys. Läkaren hittade, på ultraljudet, två drabbade ställen och gjorde punktioner på båda. På det ena stället, det jag inte sett själv, fick han ut celler han tyckte såg ok ut. Ur knölen kom något helt annat. Ha hm:ade och menade på att detta var inte normalt. Ville inte säga rent ut med intygade att jag skulle få den bästa tänkbara vården framöver. Då förstod jag. Då svartnade det för ögonen. Sköterkan stod och såg på mig med något slags medlidsamt snett leende och hade själv inte sinnesnärvaro att ge mig en pappersbit att torka mina tårar. Där vet jag att sjuksköterskan i mig tänkte att det var väl en av grunderna i omvårdnad. Näsdukar.

Minns att jag satt på en grå träbänk utanför Sophiahemmet och ringde till maken. Jo det var nog cancer.Ny tid till Bröstmottagningen för provsvar skulle ringas till mig. Han erbjöd sig komma. Men det kändes onödigt just då. Det var ju som det var. Bara att invänta nästa steg. Vet att jag fotograferade bänken jag ringde ifrån. Dödsbänken vet jag att jag tänkte att den var, inget visste jag om framtiden.

Det skulle enl mammografiavdelningen dröja ca en vecka innan jag fick besked om vad de sugit ut. Jobbade hela veckan som i ett vacum. Hade inte hört något i slutet på veckan då min gynekolog ringde upp och frågade hur det gått. Jag förstod på en gång att hon fått remissvar och gick då upp till henne. Vi läste svaret tillsammans och hon såg lika bekymrad ut som jag var ledsen. Jo bröstcancer, så mycket kunde vi konstatera. När de sen ringde från bröstmottagningen för att erbjuda en tid för information, visste jag redan vad de skulle säga på det besöket.

Maken följde med mig dit och de sa ju precis det jag visste. Bröstcancer. De gav mig en tid för besök på Bröstcentrum på KS. Där och då sjukskrev jag mig. En vecka var jag hemma.Men eftersom mitt operationsdatum dröjde ytterligare så gick jag tillbaka till jobbet. Fungerade ok. Men som barnsjuksöterska på BVC måste du vara fokuserad, lyhörd och intresserad. Vet inte om jag var just nåt av det, den veckan. Ju närmare operationsdatum jag kom desto tveksammare var jag att jobba vidare. Ville ju absolut inte bli sjuk, så operationen skulle skjutas upp. Med tanke på alla snoriga barn som besöker BVC ville jag inte chansa. Så jag sjukskrev mig igen ett tag innan.

Dagarna inför operation kommer jag mest ihåg som ett olidligt väntande. Tänk att just väntan kan vara så obarmhärtig för själen. Ja fick ett operationsdatum ganska långt fram. Det kändes som en evighet. Som om cancern under tiden spred sig och nästlade sig in i varje vrå i kroppen. Som jag var kontaminerad, infekterad och invaderad av något jag aldrig i mitt liv bjudit in. Pendlade mellan hopp och förtvivlan, uttryckt i skratt och gråt. Irriterad mot omgivningen och gråtig ihop med barnen. Var det här mina sista månader med dem eller hade jag ett liv efter detta. Dessa svarta och vita känslor skulle dominera stort ett bra tag framöver”.

Känns länge sen nu…..

Ha en fin dag alla!


7 Comments

Redan Fredag!

Härligt med Fredag som vanligt. Bara det att veckorna går lite fort. Jag föruttsätter att jag ska hinna med lite småpyssel när jag är hemma, men det blir men betoning på små. Denna vecka har jag ju i och för sig varit inne på Danderyd för , provtagning, operation och behandling så där gick några dagar. Ett par kassar sommarkläder har årminstone fått flytta ut ur garderoben och gett plats för att ta in mer höstlika kläder. Ett par nya höstjackor och två par nya stövlar har också införskaffats. Funkar bra att nätshoppa också ;0)

Måste berömma Zalando, där man när man handat, redan får sakerna efter att par dagar och efter man betalt fakturan får ett mail där de bekräftar att de fått betalningen. Superfina stövlar har jag köpt där, både med högt och lågt skaft och ett par Huntergummistövlar i marinblått.

Mår ganska bra idag också, lite av illamåendet kommer över en i bland men det är hanterbart. Äter mina mediciner enl schema så det funkar bra och det är jag glad över. Ett litet moln på himlen är väl att alla de böcker jag skulle läsa och alla de TV-serier och filmer jag skulle se när jag låg utslagen på soffan, som det scenario jag såg framför mig i och med cytostatikabehandlingen, inte blir lästa eller sedda. Jag är alldeles för rastlös. Kanske beror det på kortisonet. Men fastnar med kaffe och dator på förmiddagen, sen lunch och sen liten sovstund och man är snabbt framme vid att hämta lillfia på skolan och då börjar familjeracet.

Ikväll kör de individuella Tävlingsdansträningarna igång, så nu blir det Fredagkvällar i sporthall igen. Men tiden är framflyttad så man kommer hem och kan äta middag till 20-rycket och det tackar man ju för.

Till ikväll är jag sugen på att göra en Bruchetta med Lövbiff, mozzarella, tomat, ruccola och vitlöksfrästa kantareller. Min typiska Fredagsrätt, det där med bruchetta i någon form. Snabbt enkelt och gott. Hoppas det inte blir som igår bara,  när jag var störtsugen på Flygande Jakob, gjorde en sån och sen smakade det ingenting!! Typiskt. Men familjen gillade det, alltid något.

Såg att det skulle bli fint i morgon, så kanske hittar ni mig vid poolen med en drink i handen 🙂 !

Ha en skön Fredag alla!


6 Comments

Ny dag nya prövningar!

Sitter på det lokala fiket och förlustar mig medan städerskan är hemma och fejar i huset.Kände för att rymma fältet. Ska uträtta lite ärenden sen, innan det är dags att åka till sjukhuset.

Omopererades igår och det gick jättebra. De var ju varse att jag velat byta operatör och detta gäng gjorde verkligen allt för att det skulle bli bra och det blev det. De hade ett sånt samarbete man ska ha i en operationssal, i relation med varandra och i relation till mig. Ont gjorde det och ont gör det nu med. Dosan var upp och ner och nu är den vänd och ordentligt fastsydd i bröstmuskeln. Gissar att det är det som gör ont när jag rör armen. Det svider och drar. Men nu sitter i alla fall en nål och en trevägskran kvar i, så när jag ska få cytostatikan i eftermiddag så behöver de inte sticka.

För tjejerna har dansen dragit igång på allvar och de går som de “skitit på sig” på grund av all träningsvärk. Ser lite ut som vaggande ankor, haha. Men No pain, no gain….som danslärarna säger! De har i alla fall börjat ny termin med rätt inställning. Har varit lite mycket klagomål på att ha ont här och ont där, inte bara på mina barn, även i grupperna. Men nu har mina tjejer bestämt sig för att inte lyssna på detta “gnäll” från kompisar och inte hamna i detta själva heller. Det gör ont att dansa, det känns här och var…så är det. Det får man på köpet liksom. Vill man komma någon stans får man hålla tyst och dansa på, eller gör det för ont får man väl stanna hemma, gå till läkaren etc och ta hand om det på det viset. Men är man på lektion får man ta mig fanken bita ihop. Hoppas mina tjejer håller fast vid detta nu, de vet ju själva hur trist det är att lyssna på kompisar som beklagar sig hela tiden, men det är ibland ändå lätt att glömma bort och hamna där själv! Jag är i alla fall otroligt trött på att höra om träningsvärk, onda knän och fötter…Live with it and Dance, or quit! säger jag!

Sol och varmt här idag, ger sol i sinnet. Redan Onsdag och snart är det helg. Senare idag är hälften av cytostatikakurerna gjorda, och i kväll Dallas, alltså mycket att glädjas åt denna dag!

Ha det gott!

20120829-094240.jpg


8 Comments

Sjukhusdag!

Idag vart det besök på röntgen för att kolla om port-a-cathen vänt sig upp och ner. Det verkar den ha gjort och ny operation blir det. Jag ska ringa i morgon och tala om att jag vägrar ha samma operatör som sist.Hon kommer inte i närheten av mig med sin skalpell igen, så det så!

 A = Port-a- cath

Annars roade jag mig med att handla saker inför konfirmationen på Lördag. Kommer att låta allt gå i Limegrönt och Rosa. Köpte rosa mousserande vin och alkoholfritt. Rosa rosor och har sen tidigare limegröna tallrikar och ljuslyktor i både rosa och lime. Det blir nog finemang och hoppas på fint väder då det är terassen som ska pimpas.

Mellandottern verkar ha klarat sig bra på sitt dansläger so far. Har bara ringt en gång angående mat och en gång för att få stanna längre!

I dag fick vi också krama om stora tjejen ordentligt. En hyftsat trött tjej anlände Waxholms brygga på eftermiddagen. Skönt att hon är hemma igen och skönt att hon haft det toppenbra.

I morgon blir det att färdigställa allt inför helgen och sen ansluta till mellandotterns läger för en Tävlingsdiscodansarfest. Det blir toppen. Tur man mår bra så man kan hänga med på allt!

Ha en fortsatt skön kväll!