Wow vilken vecka, vilken helg! Började jobba i Måndags och sen dess har det varit full rulle. Föräldramöte redan på Tisdagen i Lillfias klass och sen har det rasslat på. I går hade vi Kick-off i Tävlingsdansarföreningen för alla medlemmar. Eftersom jag är med i styrelsen var det lite att fixa innan och efter, och i morse var det upp tidigt och skjutsa tjejerna tillbaka till dansskolan för att installera dem på Tävlingsdanslägret. Ett kanonläger för dem med lektioner i Tävlingsdisco, Fyspass, Yoga, Teknikpass och Gymnastik/Aktobatik med topplärare.
Nu på eftermiddagen kom min älskade vän och vi tog ett glas vin ihop och åt lite parmesan, bröd att doppa i olivolja och oliver. Vi har inte hunnit setts sen förra Midsommar och jag har saknat henne så. Som vanligt går tiden alldeles för fort och hon åkte hem alldeles för tidigt 😦 men vi får väl se till att vi ses snart igen. Hon betyder verkligen mycket för mig, så är det helt enkelt! Den bästa man kan ha nära och även om det var 100 år sen vi sågs så känns den som igår när vi väl gör det!
Maken är uppe i nya huset och tjejerna som sagt på läger. Äldsta dottern ute och äter med kompisar… Jag är totally alone, krämat på min braiga dansbandsspellista och när favvolåten kommer jazzar jag runt i huset som om jag dansar en foxtrot. Märker inte att dottern sätter nyckeln i dörren och står och ser mig jazza runt för mig själv men en låtsasdanspartner i vardasrummet…..Hennes min när hon kommer in i hallen och får syn på sin dansande mamma är obetalbar….men hon är lika positiv som alltid och säger att så länge jag inte sjunger är det helt ok hur mycket jag än jazzar 🙂
This is my favourite:
Tänkte jag skulle fortsätta min reseberättelse:
Torsdag, Dag 8
Denna dag tog vi sovmorgon, sååå skönt. Nu hade vi varit i stan rätt länge och suget efter att kasta oss ut avtagit. Lillfia och jag gick upp på hotellets takterrass för att sola och bada lite medan storasystrarna sov.
På kvällen satsade vi sen på en restaurang både jag och maken fått rekommenderad från olika håll, Cerveceria Catalana. Vi hade hört att väntetiden kunde vara typ två timmar för att få ett bord (och man kan inte boka innan) så vi gick dit tidigt. Väntade kanske en kvart och fick sen ett bord. Det var gott, men inte så fantastiskt som folk sagt. Personligen har jag ätit mycket bättre Taps/Pintxos i Alicante. Vi vart rätt besvikna!
Coola utemöbler på en restaurang på vägen dit!
Väl hemma på hotellet gick vi upp på terrassen för att avsluta kvällen där.
Hoppsan är alltid med 😉
Nu när hösten börjat krypa på längtar jag tillbaka till värmen. Uppskattar inte ett dugg denna småkyliga temp…och värre ska det bli..
Go´natt!