Majvors Memoarer

Det goda i livet, dvs familj, mat, vin, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!


8 Comments

..och så kom det där svaret…

I går ringde min onkolog om svaret på den MR (Magnetröntgen) jag gjorde för en vecka sen. Man har inte hittat något i det område där jag har ont utan i stället funnit två “fläckar”, en på vardera sida i bäckenet. Vad det är vet man inte förrän man utrett vidare. Bröstcancer har en förmåga att metastasera i skelettet och risken är att cancern spritt sig, blivit kronisk och därmed obotbar. Eller så är det inget att bry sig om. Typ 50/50!

Återigen kommer den där mattan fram. Den där som rycks undan och får en att falla handlöst i backen. Tillvaron rämnar och man undrar vad blir det av livet nu…..

Berättade direkt för make och barn. Alla är de olika och reagerar olika. Men vi alla fast beslutna om att tro på de där 50% som säger att det inte är något. Men de där andra 50% spökar såklart i hjärnan de med. För oss alla.

Ringde till Onkologen idag och sa att jag pallar inte att detta drar ut på tiden. Vill ha tider för vidare utredning typ nu. De fixade snabbt fram en CT-tid till Tisdag och en Skelettscinttid till nästa Fredag och Torsdagen därpå, den 18/9 ska jag få svaren på vad det är. Älskar att de tar mig på allvar och fixar det man ber om! Jag kan inte vara mer väl omhändertagen.

Känns skitjobbigt att kanske än en gång behöva gå igenom detta med cellgifter och strålning samtidigt som man vet att i så fall är det bara för att förhindra ytterligare spridning och en livsuppehållande åtgärd…..inte för att få leva som “frisk” (så som målet var första gången)!

Men som vanligt kan man inte göra mer än att gilla läget, åka med strömmen och se vad som händer……

 

 

 

Advertisements


5 Comments

Ett taget beslut, språksvårigheter, Skövde och en stolt mamma…..

Så var det Fredag igen och en långfrukost med tid för lite bloggande i hop med den 3:e koppen kaffe! Idag blir det till att packa lite då jag och Mellandottern åker till Skövde för en danstävling. Abbonerad buss ifrån dansskolan och i natt hotell för att tävla i morgon kl 10.00. Tävlingen slut kl 21.30 på Lördagen så tillbaka hemma sen übertidig Söndagsmorgon. Har tagit semester på Måndag, skönt! Då kan jag komma ikapp med det jag inte hinner i helgen…tvätt etc!

Resten av gänget blir hemma denna gång, så maken får sköta ruljansen på hemmaplan.

Veckan gick rätt fort ändå. I Tisdags fick vi ju äta Våfflor! Gott. Men jag är ju inte så förtjust i sött så jag körde kaviar, créme fraiche och rödlök på mina istället för grädde och sylt.

002

Hade två hembesök i veckan. Bägge behövdes göras på engelska. Tycker det är lite svårt. Har inte just det ordförråd som krävs för att förklara  tex “Plötslig spädbarnsdöd” , Vaccinationer och Barnolycksfall på ett bra sätt. En del info finns att ta med skriftligt på engelska men inte om allt. Man måste ju ändå informera om en hel del. Gick ganska bra. Men jag känner mig inte särskilt bekväm. Eftersom jag är så lättstressad nu för tiden så kändes det lite jobbigt.

Har också tagit beslut om dansen och meddelat min danslärare att jag slutar dansa. Det funkar inte, det är inte roligt längre. Det är bara deprimerande att se sig själv försöka göra något man klarat galant förut men inte får till nu. Det är svårt att se sig i spegeln och se en kropp man inte känner igen och som inte rör sig så som man försöker få den att göra. Om någon såg “Berg & Meltzer” Där Christine 07.35 min in i programmet förklarar gråtande hur det kändes att se sig själv dansa och försöka acceptera sitt nya jag, sitt nya utseende, så förstår ni ungefär hur det känns. Man har, precis som hon säger,  “så mycket att deala med” efter dessa cancerår. Jag är helt enkelt inte redo….

Lite stolt också över Äldsta dottern som inte bara gick med i Elevrådet på sitt Gymnasium (hon resonerade att det är bra för CV:t) utan också blev invald i styrelsen och nu offrar sin sovmorgon varje Tisdag för att jobba med det. Hon är driftig och företagsam, me like….det bådar gott inför framtiden. Men försäkrade mig också om att hon verkligen orkar med. Hon har ju dans typ varenda kväll och ska ju klara av sin skola också. Det krävs en del att gå Natur Natur, och jag är ju rädd om henne. Vill inte att hon ska gå sönder! Men hon intygade att hon pallar och att det bara är roligt!

Plugg

 

Nä nu är det hög tid att ta tag i packningen och förbereda för vår lilla Skövderesa!

Ha en skön helg!

 

 

 


3 Comments

Dags att lägga ner? Firad 14-åring och lite gott!

Ja det ser ut som det bara blir veckoupptaderingar nu för tiden! Hinner inte med Bloggandet riktigt. Veckan har väl rullat på som vanligt. Var på styrelsemöte med Tävlingsdansarföreningen i Tisdags. Det tog tid. Mycket att avhandla. Började 18.30 och var klar 22.40. Så trött i huvudet när jag kom hem vid 23-tiden. Jag märker så väl av att jag inte orkar lika mycket som förr både mentalt och fysiskt. Hjärnan liksom stänger av och jag blir typ hjärntrött eller vad jag ska kalla det. Jobbigt. Det går då inte att sortera och hålla ordning på tankar och info i huvudet. Undrar hur länge denna jäkla cancer, behandling och medicinering ska påverka en?!

Fysiskt så är jag en ren katastrof. Dansade i går och det kopplar inte mellan hjärna och kropp. Det går skitdåligt och ser förjävligt ut. Barbamamma on the dancefloor liksom 😦

Nä jag tror jag ger upp det. Har dansat sen jag var 6 år, fyller snart 46….40 år av dans kanske får kanske räcka! Känner ingen dansglädje längre när man inte kan få till det och det åtminstone inte kan se hyfsat ut. Sorgligt men sant.

I går fyllde mellandottern 14 år. Vi grattade henne på morgonen och senare på kvällen, efter alla dansat klart,  åt vi lite rösti med löjrom som hon hade önskat som “Vickning”. Alltid gott med löjrom!

023

028

I dag blir det inköp till Lördagens firande med släkten. Funderar lite över dukningen och har köpt like nya saker till den och måste åka och komplettera. Samt handla mat.

Annars har Majvors Kitchen sen senaste inlägget bla bjudit på:

008

Ugnspotatis, oxfilé och vitlöksbröd

012

Kalvfärsbiffar med västerbottenpotatismos och dijoncréme

Veckans shopping har förutom födelsedagspresenter bestått i ett par byxor och en topp:

Ginabyxor

Rosatopp

Är taggad på vår nu….

Men tyvärr så fick vi ju ett bakslag i veckan, så det är väl bara att vänta lite till! Lyckligtvis har det mesta smält bort nu och det är 9 grader ute idag!

024

Nä dags att sätta fart…

Ha en fin Fredag!


5 Comments

Nyårskvällen och mitt hopp om 2014…

Vilken mysig Nyårsafton vi fick.

Vi tog sovmorgon och sen på dagen fixade jag med kvällens mat. Vid 17 kom våra fina vänner och vi fick en påse fylld med härliga saker. Vin, ost, korv, oliver, fikonmarmelad, tapenade, olivolja, grillad vitlök och knäckesticks.

Först drack vi lite bubbel ihop med lax-och pepparrotsrullar. Satt och småpratade medan maten stod i ugnen.

bild (19)

bild (20)

Till förrätt åt vi rösti med löjrom, créme fraiche och lök. Det var gott. Hade stekt röstin lite för mycket bara. Men svårt när man ska servera dem varma till många. Men det var ändå gott.

001_Förrätten

Lillfia hade gjort fina hattar till alla! Även till Hoppsan, klart han också skulle vara med på partyt 🙂

bild (21)

Till varmrätt hade vi Lammytterfilé, potatis-och cévregratäng, rosmarinsky och hericot vertes. Det blev såå gott. Otroligt fin lammytterfilé som vart perfekt rosa.

bild (17)

Som efterrätt hade Mellandottern gjort en Mangomousse var också supergod.

004_Desserten

En liten kaffe till den och man var sen redo att inta soffan för musikfrågesport. Maken körde från Spotify och vi gissade. Jäklar vad Lillfia var snabb ibland. En ton och hon tog vilken låt det var!

bild (18)

 

Jag och min goa Lillfia!

Efter tolvslaget vart det sedvanlig dans för mig och väninnan. Det hör till att dansa till Ebba Gröns “800 grader” och sen köra på med några andra godingar. Barnen tycker man är pinsam men vi har i alla fall jättekul när vi dansar loss till Ebba, börjar bli lite av en tradition. I alla festliga sammanhang med dem dansar vi till “800 grader” sommar som vinter 🙂

Vid 01.40 bröt vi upp. Maken skjutsade hem gästerna och hämtade äldsta dottern som varit hos en kompis med två andra tjejkompisar. De hade lagat trerätters med bruchetta som förrätt, oxfilé till huvudrätt och sen hemgjord chokladmousse. De hade badat bubbelpool vid 12-slaget och legat där och sett fyrverkerier. Låter jättemysigt.

Lite konstigt kändes det ju att inte ha henne hemma men fick prata lite i alla fall eftersom hon ringde och frågade om råd hur de skulle göra med oxfilén.

Nu håller hon på här hemma och gör lika dan chokladmousse som hon ska bjuda oss på ikväll!

I dag har vi bara softat som sig bör en nyårsdag. Jag har fortfarande morgonrock och tänker inte byta för snart ska man ju lägga sig. I morgon ska jag jobba och resten av gänget är lediga och hemma 😦 vill också vara med!

Nu ser jag fram emot ett 2014. Som jag hoppas får vara friskt.

I början av 2013 avslutade jag min strålning och har nu snart ett år ätit mina antiöstrogener (som jag ska äta 5-10 år). Det har varit ett ganska tufft år psykiskt. Att landa i det som hänt. Våga tänka och tro att man nog är frisk och har ett liv framöver. Men också lära sig brottas med skräcken för återfall och olyckskorparna som kraxar i huvudet mer eller mindre varje dag. Mycket är förändrat och samtidigt som man känner en glädje över det liv man har så finns det en tomhet, en grundstämning som är förändrad. Det är så svårt att förklara. Det har gått upp och ner under året, men nu under hösten har det varit tyngre. Min medicin börjar nu också ge biverkningar. Har mer vallningar, speciellt på natten så sömnen är ännu sämre än förr. Kramper i benen och torra slemhinnor, så de spricker och blöder. Jag har svårt att koncentrera mig och närminnet är en katastrof. Dels är det sviter från Cytostatikan, men även denna medicin orsakar koncentrations-och minnesstörningar. Jag har svårt att fokusera så fort det krävs lite mer. Känner det tydligt på jobbet och ibland är jag färdig att bara ge upp. I vissa situationer har jag bara lust att bara skrika; jag kan inte, jag förmår inte, jag förstår inte och jag kommer inte ihåg! Tyvärr, eller hur man ska säga, så syns ju inte detta utanpå utan man uppfattas nog bara som ovillig eller helt förvirrad. Armhålan svullnar och gör ont där lymfan är borttagen. Vilket också påverkar höger arm som svullnar och ömmar. Jag är högerhänt så det är svårt att vila och avlasta den.

Jag har också svårt för mycket folk, folksamlingar. Jag vill helst bara vara ett fåtal personer. Förr gick jag varje lunch på Täby C, åt och tittade sen i affärer etc men nu äter jag på jobbet. Fixar inte alla människor som flaxar runt! Vill vara ifred.

Så jag är långt ifrån “klar” med cancern. Men jag hoppas på att jag ska få vara fysiskt “frisk” så det andra kan få ta sin tid och bli bättre och bättre. Att rädslan för återfall ska få ta mindre plats i skallen och att jag ska känna lite mer glädje över saker jag gör.

Så 2014 hoppas jag nu blir ett bättre år. Att vi kan få ha det bra och slippa mer sjukdom. Att vi kan få till en resa till Italien dit vi alla vill. Att vi börjar renovera badrummen (som vi skulle börjat med när jag vart sjuk 2012). Kanske nytt kök också!

Jag tänker fortsätta att göra saker jag tycker om och mår bra av, både i det stora och lilla. Inte slösa energi på saker jag inte tycker om eller inte vill göra. Inte omge mig med människor som stjäl energi istället för att ge något. Tänker fortsätta avbryta läsningen av böcker jag tycker är trista, slänga dem och ta en annan! Men försöka hinna läsa fler böcker.

Livet är för kort för att slösas på saker som inte känns rätt i själ och hjärta. Men det är inte så lätt att välja bort alla gånger, men jag ska bli ännu bättre på det.

År 2014 vill jag också laga ännu mer mat. Prova, för mig, outforskade områden som att tex bli bättre på att laga vit fisk. Vidareutveckla befintliga recept så det passar mig och det jag gillar än bättre. Komma på nya recept och middagar och prova nya råvaror.

Ska ge dansen ett försök till också. Streeten gick inget vidare. Kroppen och hjärnan hängde liksom inte med. Men jag ska prova Commercial och ge det en chans. Men jag tänker aldrig mera stå på scen.

Ja det blir ett år med nya förutsättningar och nya utmaningar.

Hoppas ni andra också hade en fin nyårskväll, god fortsättning på det nya året!


2 Comments

Julstök, tillbakablick i cancervärlden och god mat….

Nu börjar ron och julfriden infinna sig. Hoppas att jag varit på ICA för sista gången innan julafton. I Fredags var det skolavslutning. Lillfia sjöng fint och stämningsfullt med sig klass i Kyrkan. Sen var vi och handlade ett par saker innan vi åkte hem och tjejerna drog igång stora bull-och pepparkaksbaket. Som jag skrivit förr så är det ju inte min grej det där med att baka. Jag roade mig med att vara tidtagare för gräddningen, läsa bok och dricka glögg. Men tjejerna var jätteduktiga och mycket smarrigt vart det.

010

014

018

När maken hade kommit hem tog vi in granen och barnen klädde den. Förr hängde kulor i alla dess färger, hemmapysslade tomtar och diverse annat i granen. Men sen förra året enades, mina nu så stora tjejer och jag, att ha det stilrent och enhetligt. Endast rött, vitt och silver får tillträde till granen nu för tiden.

013

015

Medan tjejerna pyntade granen lagade Majvors Kitchen Serranofylld köttfärslimpa, parmesangratinerade potatismedaljonger och rödvinssås. Mycket gott och närande 🙂

002

Lördagen var lugn och skön. Vi småpysslade alla med diverse saker. Äldsta dottern åkte och danstränade med sin tävlingskompis och mellandottern var på tjejkväll hos en kompis. Skjutsade henne dit medan maken och Lillfia bastade. Väl hemma fixade jag middag. En laxentré med pepparotsost och gravlax. Sen Sesampanerade kycklingfiléer, klyftpotatis, sparris och ett parmesansmör.

020

På kvällen kollade vi deckare och jag mumsade på god choklad. Maken hade fått choklad och vin i julklapp av något företag. Han tål inte choklad och dricker sällan vin så jag får alltid hans julklappar då det oftast är choklad folk kommer med! Lite som en bonus för mig som faktiskt roddar med det mesta vad gäller hem och barn då  han jobbar otroligt mycket.

003

Man får lite flashback så här till jul. Förra året så här dags hade jag avslutat cellgiftsbehandlingarna och var mitt i strålningsperioden. Håret hade börjat växa ut igen och jag var fullt fokuserad på behandlingen. Hade ännu inte fått de psykiska efterdyningarna gällande vad jag faktiskt varit med om, och rädslan för återfall och skräcken för eventuella metastaser hade ännu inte gripit tag om och invaderat mina tankar. Men jag minns i alla fall inte allt kring förra julen. Det var/hade varit så mycket då….

I Januari var jag färdigstrålad och under året har jag bearbetat vad jag varit med om, hanterat (och försöker fortfarande lära mig leva med) oro och ångest för återfall och död, försökt hitta och trivas med mitt “nya” jag. En “efter cancern” identitet då den aldrig blir som den jag hade innan. Det sorglösa finns inte kvar. Ett stort allvar följer i allt jag gör eller är med om, i och för sig  ackompanjerad av en annan livsglädje än den jag hade innan även om jag var levnadsglad då också. Men innerst inne är det bara jävligt sorgligt. En del påstår att man blir styrkt av sånt här att det skulle komma något gott ur det. Men det anser jag vara skitsnack. Det finns inte en enda bra sak med Cancer. En helvetisk skitsjukdom som man inte önskar att någon skulle behöva uppleva. Varken som drabbad eller anhörig. Så är det bara!

I dag har jag äntligen blivit klar med paketinslagningen. Maken, Mellandottern och Lillfia var in till Gamla Stans Julmarknad. Då vart det lite utrymme att plocka fram det sista och slå in så ingen såg. Äldsta dottern satt i sitt rum och julpimpade naglarna.

I kväll bjuder Majvors Kitchen på Baconlindad fläskfilé, kantarellcréme och rotsakspytt. Ska pyssla med det medan gänget bastar. Sen blir det nog en till att fortsätta med ett avsnitt av den inspelade deckaren.

Hoppas ni alla får en fin kväll, i morgon är det dan före dan….


5 Comments

Härliga vänner…ny frisyr och en tveksam spolning!

Härligt med Fredag!

Gick upp som vanligt och frukosterade med tjejerna. Hade en klipptid klockan nio, så det var lika bra att komma upp. Fick en ny frisyr och begav mig sen till Vårdcentralen för spolning av min port-a-cath. Ingen av de sköterskorna som brukar göra det var där. Så det vart någon ny som inte visste att hon var uppsatt på att göra det och inte vart speciellt glad över det. Dessutom, om och om igen berättade att hon jobbat 30 år som sjuksköterska och var van vid “portar”…”så du behövde inte vara nervös” intygade hon flera gånger. Vet inte om hon ville lugna sig själv eller mig. Kändes inte som hon höll riktigt rätt hygien och jag kände att jag var tvungen att försäkra mig om att det var rätt Heparindos. Jag är inte bra på detta själv, har egentligen ingen aning om hur man gör utan är verkligen bara patient i detta fall. Men jag har ju iakttagit de andra där och på onkologen några gånger och ser ju hur noga de är.  Bad henne i alla fall gå och läsa min journal och se hur de gjort och vilka doser de använt tidigare. Uttalanden som “jag är jättenoga så du inte får luft i dig” och liknande, gjorde mig ju inte speciellt lugn. Känns väl som en självklar och oerhört viktig sak att se till!! Tycker redan det är hyfsat obehagligt. Än värre känns det när sånt här inträffar. Hoppas jag nu inte får någon infektion som äventyrar vår Londonresa.  Jag och äldsta dottern ska ju spendera höstlovet där!

I går kväll var jag hemma hos en av mina “cancerkompisar” (ja vi kallar varandra så 🙂  ). Vi var några stycken “drabbade” som hade en underbar kväll med mycket skratt, några tårar och massor av god mat och gott vin. Känns som tjejer man känt länge (flera har jag iofs träffat ett par gånger förut). Riktigt roligt var det. Hoppas vi gör om det, men det tror jag.

048

038041044

I kväll blir det Kalvfärsbiffar på olivoljestekt bröd med kantareller och dijondressing!  Till det lite Idol och sen kanske någon deckare…..om man inte somnar efter maten 😉 risken finns. Har varit jättetrött senaste veckan, och gråtig. Minsta lilla har fått mig att börja gråta…inte minst denna syn:

016

Ja så är det ibland.

Nä nu måste jag sätta fart med middagen,

Ha en skön kväll!


5 Comments

Pool, mammografi och vin ( ja det var just en jäkla konstig rubrik!)…

På Söndagseftermiddagen kom maken hem från stugan och tog sig direkt an de sista grejerna att fixa i poolen. Skruva i lampa, städa bort insekter och löv etc. Sen vart det bada av för tjejerna och jag satt i solen och läste och sippade på ett glas vitt. Sommaren var invigd!

006

Det började blåsa och klockan vart mycket så det vart inget grilla av. Men kycklingfiléer, tzatziki och delikatesspotatis i ugn avnjöts ändå, om än tillagat inne.

Måndagen erbjöd väl inget speciellt. Stora tjejerna var på dansen. Jag och Lillfia ensamma på eftermiddagen och en middag på tre när gubben kommit hem. Ett par hämtningar på dansskolan och sen i säng.

På Tisdagen var det dags för mammografi och ultraljud av bröst och armhålor (lymfa).  Det var rätt ordentligt jobbigt att vara i den miljön igen. Det var ju bara drygt ett år sen jag gjorde samma sak och då fick veta att ” Ja du har med största sannolikhet cancer”  och världen rasade och man stod mentalt med en fot i graven.

Det var ju inte heller jätteskönt att klämma ihop det opererade bröstet, som fortfarande ömmar,  i makapären. Nej inte skönt någon stans om man säger så, och det är ju mammografi inte ändå!

Så klart var det strul med bildöverföringen via Danderyds intranät. Röntgenläkaren fick komma in och titta på de små bilder man ser i mammografirummet i stället för att se det på bättre skärmar hos sig, inte optimalt alltså. Men inte mycket att göra då det strulat i ett par dagar. Man såg ett stråk av vitt som tolkades som ärrvävnad. Sen fick jag komma in och han gjorde ultraljud av bägge brösten och armhålorna. Behöll sin ståndpunkt att det var ärrvävnad och sa att bägge brösten och armhålorna/lymfan såg friska ut. JÄTTESKÖNT…FRISKA! Skulle höra av sig när han kunnat jämföra bilderna om han ändrat sin diagnos…och det gjorde han aldrig 🙂

När jag låg där på britsen och han ultraljudsundersökte, kom tårarna. Kändes som Déja vu, allt som hände för ett år sen med ultraljud, punktering och preliminär diagnos (för mig där och då =dödsdom) kom ikapp. Det påminde alltför mycket av den dagen, även om det inte var på samma ställe. Läkaren såg lite frågande ut och jag förklarade att allt detta påminde alltför mycket om då för att jag skulle kunna hålla tårarna tillbaka, att allt kom över mig igen och kändes som den dagen och domen jag fick då. “Det har varit en jobbig tid förstår jag” sa han.  Ja i och för sig. Men cellgifter, strålning etc kan man hantera. Det är liksom bara att ta sig igenom med allt vad det innebär. Det är jobbigt men hanterbart. Men känslan/upplevelsen av att vara 44 år och ev aldrig bli pensionär eller få se sina barnbarn, den är värre att förhålla sig till. Det försökte jag förklara för honom, men det var lite som terapeuten sa på Rehab. Att läkare (generellt sett alltså, no offence mina läkarvänner) tycker att man borde vara glad och allt ska vara över när man är opererad och cancern är “borta”, eller när man som nu gör mammografi och det ser bra ut. Man är ju i det närmaste “botad” då är ju allt “ok” igen…..men så enkelt är det inte. Inte på långa vägar! De förstår liksom inte, att bara för att de gjort sitt jobb (och det bra och allt gått väl) så hänger inte resten med. Fysiskt kanske allt är ok…..men det finns/är så mycket mer…..som många (inte bara läkare) inte förstår!

Var sen på Mörby C och åt lite Buffé. Köpte ett par svarta shorts också. Har gett upp att kunna ha kläderna från förut. Jag har ökat på mig under behandlingarna och visserligen nu gått ner ett par kilo. Men kommer inte i det jag har, så jag införskaffar i storleken större.

013

På eftermiddagen var det bestämt att jag skulle komma med glass till Lillfias klass. Hon går ju sin sista dag i den gamla skolan på Torsdag, men de ska på muséer på Onsdag och Torsdag så det passade inte då. Så jag åkte dit med 26 glassar och blomma till fröken. Det var lyckat och Lillfia var nöjd. Nu ser vi fram emot nya skolan på Måndag. Där går systrarna och det är en fantastisk skola, tycker vi.

På kvällen firade jag  sen mitt goda besked med ett härligt gott vin och Mellosemifinalen.

019

Gillade Danmark och Ryssland bäst!

I dag var det jobb igen och sen en tur till frissan. Håret blev jättebra och både Lillfia och maken var förtjusta. Maken tycker jag ska vara korthårig i fortsättningen också.

Det är ju inte jättelätt att gå från superkort frilla till längre. Vägen är lååååång. Men min frisör gör ett kanonjobb och hon har hela mitt förtroende.

Sen var det återigen ett par vändor till dansskolan och väl hemma äntligen tid för ett blogginlägg till 😉

I morgon ska jag göra en ny DT, kolla “fläcken” i lungan. Allt jag hoppas på nu är att den gått i regress och att jag  får mina metastasmisstankar strukna. Att det verkligen är vad läkarna tror; en strålningsskada….

Detta svar får man ju sen tyvärr inte direkt, utan det är någon veckas jobbig och ångestfylld väntan innan man får svar. Man tycker ju man borde blivit expert på att vänta vid det här laget, men man vänjer sig aldrig!

Ha det gott, god natt!