Majvors Memoarer

Det goda i livet, dvs familj, mat, vin, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!


8 Comments

..och så kom det där svaret…

I går ringde min onkolog om svaret på den MR (Magnetröntgen) jag gjorde för en vecka sen. Man har inte hittat något i det område där jag har ont utan i stället funnit två “fläckar”, en på vardera sida i bäckenet. Vad det är vet man inte förrän man utrett vidare. Bröstcancer har en förmåga att metastasera i skelettet och risken är att cancern spritt sig, blivit kronisk och därmed obotbar. Eller så är det inget att bry sig om. Typ 50/50!

Återigen kommer den där mattan fram. Den där som rycks undan och får en att falla handlöst i backen. Tillvaron rämnar och man undrar vad blir det av livet nu…..

Berättade direkt för make och barn. Alla är de olika och reagerar olika. Men vi alla fast beslutna om att tro på de där 50% som säger att det inte är något. Men de där andra 50% spökar såklart i hjärnan de med. För oss alla.

Ringde till Onkologen idag och sa att jag pallar inte att detta drar ut på tiden. Vill ha tider för vidare utredning typ nu. De fixade snabbt fram en CT-tid till Tisdag och en Skelettscinttid till nästa Fredag och Torsdagen därpå, den 18/9 ska jag få svaren på vad det är. Älskar att de tar mig på allvar och fixar det man ber om! Jag kan inte vara mer väl omhändertagen.

Känns skitjobbigt att kanske än en gång behöva gå igenom detta med cellgifter och strålning samtidigt som man vet att i så fall är det bara för att förhindra ytterligare spridning och en livsuppehållande åtgärd…..inte för att få leva som “frisk” (så som målet var första gången)!

Men som vanligt kan man inte göra mer än att gilla läget, åka med strömmen och se vad som händer……

 

 

 

Advertisements


5 Comments

Ett taget beslut, språksvårigheter, Skövde och en stolt mamma…..

Så var det Fredag igen och en långfrukost med tid för lite bloggande i hop med den 3:e koppen kaffe! Idag blir det till att packa lite då jag och Mellandottern åker till Skövde för en danstävling. Abbonerad buss ifrån dansskolan och i natt hotell för att tävla i morgon kl 10.00. Tävlingen slut kl 21.30 på Lördagen så tillbaka hemma sen übertidig Söndagsmorgon. Har tagit semester på Måndag, skönt! Då kan jag komma ikapp med det jag inte hinner i helgen…tvätt etc!

Resten av gänget blir hemma denna gång, så maken får sköta ruljansen på hemmaplan.

Veckan gick rätt fort ändå. I Tisdags fick vi ju äta Våfflor! Gott. Men jag är ju inte så förtjust i sött så jag körde kaviar, créme fraiche och rödlök på mina istället för grädde och sylt.

002

Hade två hembesök i veckan. Bägge behövdes göras på engelska. Tycker det är lite svårt. Har inte just det ordförråd som krävs för att förklara  tex “Plötslig spädbarnsdöd” , Vaccinationer och Barnolycksfall på ett bra sätt. En del info finns att ta med skriftligt på engelska men inte om allt. Man måste ju ändå informera om en hel del. Gick ganska bra. Men jag känner mig inte särskilt bekväm. Eftersom jag är så lättstressad nu för tiden så kändes det lite jobbigt.

Har också tagit beslut om dansen och meddelat min danslärare att jag slutar dansa. Det funkar inte, det är inte roligt längre. Det är bara deprimerande att se sig själv försöka göra något man klarat galant förut men inte får till nu. Det är svårt att se sig i spegeln och se en kropp man inte känner igen och som inte rör sig så som man försöker få den att göra. Om någon såg “Berg & Meltzer” Där Christine 07.35 min in i programmet förklarar gråtande hur det kändes att se sig själv dansa och försöka acceptera sitt nya jag, sitt nya utseende, så förstår ni ungefär hur det känns. Man har, precis som hon säger,  “så mycket att deala med” efter dessa cancerår. Jag är helt enkelt inte redo….

Lite stolt också över Äldsta dottern som inte bara gick med i Elevrådet på sitt Gymnasium (hon resonerade att det är bra för CV:t) utan också blev invald i styrelsen och nu offrar sin sovmorgon varje Tisdag för att jobba med det. Hon är driftig och företagsam, me like….det bådar gott inför framtiden. Men försäkrade mig också om att hon verkligen orkar med. Hon har ju dans typ varenda kväll och ska ju klara av sin skola också. Det krävs en del att gå Natur Natur, och jag är ju rädd om henne. Vill inte att hon ska gå sönder! Men hon intygade att hon pallar och att det bara är roligt!

Plugg

 

Nä nu är det hög tid att ta tag i packningen och förbereda för vår lilla Skövderesa!

Ha en skön helg!

 

 

 


3 Comments

Jävla fucking skitcancer!

Det är så oerhört ledsamt, tråkigt och sorgligt att få höra att en vän inte kommer att överleva sin Bröstcancer. Så fruktansvärt. Jag insjuknade strax efter henne och vi har mer eller mindre följts åt under den här tiden. Vi har jämnåriga döttrar en på 14 och en  på 16, där 14-åringarna också dansat i hop och gått i samma skola. 16-åringarna går nu i samma gymnasium.  Vi har träffats och ätit middag ihop, med  flera av oss “cancerkompisar”. Nu har den alltså spritt sig mer än vi visste innan och till ställen där den ej går att behandla.  Nu har hon en plats på hospice. Ett mycket bra sådant med underbar personal.

Men fy fan…jävla sjukdom. Jag gråter för hennes skull, för hennes döttrars skull…för min egen rädslas skull. Allt kan förändras över en natt. Vi hoppas och tror att livet varar länge men vad vet vi, ingenting.

Folk pratar om ditt och datt….orerar om sina oväsentligheter och beklagar sig…(även jag emellanåt)…..kan bli så jäkla trött på det ibland. Va fan…va glad att du lever!! Men samtidigt så måste ju såklart alla friska gemeneman få beklaga sig tycka och tänka….det förstår jag också…kan bara bli så trött på att höra det ibland. Kanske därför man nu i större utsträckning än tidigare håller sig för sig själv!? Tröttnar och drar mig undan.

livet 2

 

 

 

 

 


13 Comments

Fan fan fan…

…..är ju någon man inte ska måla på väggen men ibland är det svårt att låta bli. Så svårt.Var hos onkologen idag. Dels för att det var dags då jag kollas varje halvår men också för att jag, som jag skrev i tidigare inlägg, hade en del att ta upp.

Hon kände på ryggen och såg väl inte speciellt bekymrad ut men som alltid när man som cancerpatient känner symtom/har ont så vill de röntga. Det var ju dessutom snart ett år sen jag gjorde skelettscint och DT, så hon skrev remisser för de undersökningarna. Det är också dags för ny mammografi och u-ljud av armhåla, så en remiss till det också. Jag är nöjd med det då det känns skönt att kolla upp ryggen, lungorna och brösten igen. Sist var det också något fel på maskinen som visade bilderna så läkarna såg lite dåligt och jag fick svaret att “man får anta att det är ärrvävnad man ser”, kändes ju sådär!

Jag tog också upp min ömhet och svullnad i armhålan.Den har inte oroat mig så mycket. Tagit för givet att det är någon form av lymfödem. Men då det gör ont och får armen att domna kändes det ju angeläget att ta upp. Men hon såg bekymrad ut när hon kände igenom armhålan. Tryckte på några knölar som gjorde jätteont och hm:ade.  Sa att det blir ett ultraljud och eventuellt en biopsi på svullnaden.

Nu plötsligt har jag något som oroar mig mycket mer än ryggen. Inte blev jag lugnare av att jag inte ens hann komma hem innan de ringde från mammografin och erbjöd mig en tid på Torsdag. Har hon skrivit någon form av akutremiss?? Var hon så oroad?? Såklart är jag glad att få komma snabbt. Att slippa vänta. Men det kändes ändå scary och ledsamt.

Det känns som jag är inne i svängen igen, som att detta aldrig kommer att ta slut (och det gör det väl aldrig heller med denna sjukdom). Nu blir det nya undersökningar, ny förbannad väntan på alla dessa svar. In i tortyrkammaren igen bara!! Det är tydligen där man ska tillbringa sin tillvaro! Vad har man för val annat än att gilla läget?! Fan, fan, fan, skit, skit, skit…och det går inte att inte ta ut något i förskott. Det är inga provsvar som visar om man har halsfluss eller inte direkt, det är provsvar som avgör hela ens existens.

På Torsdag ska jag också ut  och äta med gänget från Onkologrehab. Min första tanke var att stå över, men sen kände jag att vilka om inte de, är de som förstår och som kan vara fint att träffa. Speciellt nu om man känner sig orolig.

Jag slipper i alla fall gå och spola port-a-cathen mer. Nya riktlinjer säger att det inte behövs…alltid något!

+ extrapris på tulpaner, så jag köpte ett knippe vita (min favorit) för att försöka pigga upp denna dag lite i alla fall! Vet dock inte om jag lyckades nämnvärt…..

Tulpan2


10 Comments

Klart för avfärd…

Jahapp så var Påskhelgen snart till ända. Har njutit av god mat och umgänge med familjen.  I går var vi på 50-års uppvaktning och hade en supertrevlig kväll.

Väskorna är packade och redo att åka med mig och Lillfia till Alicante i morgon. De andra får vara hemma och ha Påsklov. Skönt med ytterligare en veckas ledigt för tjejerna.

Verkar vara hyfsat varmt där nu. runt 20 grader. Annat än de -9 vi hade här i morse. Det ska bli så skönt. Ser mycket fram emot den Spanska maten och shoppingen. Men ser mest fram emot att få vara med Lillfia såklart.

Dock ligger det lite som en slöja över livet just nu det här med att det var något i lungan. Svårt att känna mig riktigt glad. Försöker bestämma mig för att det beror på strålningen som de tror…men återfaller i ett: “tänk om det inte är så”…..

Jag hoppas jag kan låta bli att tänka på det under vår resa  fast det är svårt.

Nu blir det snart  lite TV, den nya Sherlock och sen Dicte.

Ha en skön kväll!

alicante5


7 Comments

Fiskelycka!

Dagarna rullar på. Det känns lite träligt just nu. Ont i armen, lymfsträngen vill inte töja sig trots streching och har då inte heller åkt och tränat. Känns “onödigt” när man är så begränsad i sina rörelser och då inte kan göra uppgjort träningsprogram. Kanske ska ta och ringa lymfterapeuten som jag vet finns. Men jag hoppades att jag skulle kunna fixa detta själv som jag gjorde efter operationen. Då gav det ju med sig relativt snabbt.

Lillfia har det tufft i skolan. Dels är kompisarna inte riktigt schyssta och sen har hon fått någon slags panik för att bli kräksjuk, eller sjuk över huvud taget. Det är gråt och panikattacker varje morgon. Jobbigt för henne och för övrig familj också för den delen.

I går hade hon det i alla fall toppen, efter att morgonens sejour var över. De hade friluftsdag och var och pimpelfiskade, vilket hon tyckte var jätteroligt. Fiskelyckan var med henne och hon kom hem stolt och glad med en abborre i hinken!

021

Äldsta dottern var i Romme igår och åkte skidor med skolan, mellantjejen tränade ett pass styrketräning och simmade.

På eftermiddagen ringde de från ett Castingbolag och ville att yngsta dottern skulle komma och provfilma för en IKEAreklam, så om hon får ledigt med kort varsel så blir det lite provfilmning 🙂

Mellandottern ska på filminspelning idag. Hennes danslärare ska vara med i “Halv åtta hos mig” och då ska de filma på hennes jobb, dvs i danssalen. Så dottern ska köra discolektion inför TV kameror idag, spännande.

Kul när det händer lita annorlunda saker i livet ibland. Man behöver det. Det piggar upp.

Majvors Kitchen bjöd på Kycklingwok med krispiga grönsaker, jättegott!

016

I helgen åker jag med de två stora till Skövde på Discotävling. Längtar. Är så mysigt när man sitter där på bussen alla tjejer och föräldrar. Uppsluppna, glada och taggade inför tävling.

Men först Synvårdsmottagningen idag med mellandottern, Års-och styrelsemöte med Tävlingsdansarföreningen, danslektion för lillfia och Storfia…..och på Fredag tandläkaren med henne.

Ja det är tur man har att göra, det skingrar tankarna lite.

Ha det gott!


9 Comments

Bläää….

Ingen höjdardag idag känns det som. Det har snöat vrålmycket i dryga dygnet och alla vårkänslor man fick när det regnade förra veckan och marken tittade fram, försvann snabbt. Som att skickas tillbaka i ett djupt hål och börja om med snöhelvetet! Jag behöver inte nödvändigtvis sol, gillar ju bekant när det regnar….man avskyr denna snö. Många tycker det är vackert, men jag blir bara nedstämd!

Snö

Tur det finns någon som gillar det!

Sen när dottern skulle sätta i linserna gick den ena sönder. I och för sig engångslinser, men det var viktigt att hon hade dem idag då vi har tid till optikern och de skulle utvärderas och då beställas fler. Alltså hade hon sparat ett par (fick bara 10 när vi var där sist, för att prova) att använda idag…så går en sönder. Jaja ingen idé att gå dit, bara att beställa en ny provomgång och boka ny tid. Hon vart jätteledsen men det var ju en olyckshändelse, inte hennes fel! Men inge kul ändå och det kostar tid och pengar.

Märker att jag är oerhört känslig när något “skiter sig”. Som om jag inte har energi till att börja om med saker. Det ska flyta på annars känns det helt hopplöst. Efterreaktion på allt man varit med om eller symtom på antiöstrogenet, jag vet inte. Men skit känns det.

Så idag är det mysoverall á la Farbror Barbro ( ja i och för sig tvådelad, men dock vinröd 😉  ) och jag tänker inte göra någonting innan det är dags för dusch och sen ska yngsta också till optikern (hade fått tid till båda efter varandra). Men fram till dess tänker jag inte göra många knop och bara hälla i mig massa gott kaffe. Det kanske piggar upp stämningen idag!

Ha det!