Majvors Memoarer

Det goda i livet, dvs familj, mat, vin, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!


4 Comments

Så kom äntligen röntgensvaren….

påsk4

I går ringde min onkolog och meddelade svaren på skelettscint, DT och röntgen av tummarna.  Skelettet såg helt normalt ut och inga konstigheter och så även DT av buk, jätteskönt. Men på DT bröstkorg såg man en liten förändring i höger lunga. Dessa bilder hade skickats vidare till lungläkarna och diskuterats på konferens i hop med onkologerna. Därav det fördröjda svaret. Men förändringen tycker de inte ser malign ut, den har inget metastasutseende och de har klassat den som en strålningsskada. Den sitter inom det område i lungan som ofrivilligt drabbas vid strålning. Men man vill försäkra sig och göra en ny DT om två månader för att se att den går i regress.

Jag visste inte riktigt om jag skulle fira eller inte igår. Kändes ju fantastiskt att skelett och buk var frikända och att detta i lungan inte klassades som metastas…..men det kändes ändå inte så glatt…tänk om de har fel!! Det blev ingen champagne…det blev ett glas rött!

Man kan inte göra så mycket mer än att förhålla sig till ny väntan på undersökning och ännu en oviss ångestladdad tid innan man får nya provsvar.

De kunde inte hitta några fel på tummarna eller förklaring till varför det gör så jäkla ont. Har det med cytostatikan att göra så borde det avta med tiden. Annars får jag kontakta ortopeden igen för vidare utredning.

Nu ska jag försöka glädjas åt det som faktiskt såg bra ut. Fira Påsk och laga massa god mat. Har pyntat om matbordet, lagt till lite bra låtar på senaste spotifylistan och i kväll bjuder Majvors Kitchen på Varmrökt lax och en risotto med sparris och västerbottenost.

Önskar alla en Glad Påsk!

påsk3

Advertisements


9 Comments

Förkylning och nervös provtagare.

Ja veckan har väl börjat rätt bra. Tjejerna var lediga igår också och började skolan först idag. Var på strålningen igen igår. På eftermiddagen fick jag rycka ut som taxichaffis år äldsta dotterns vars buss inte kom då hon skulle in till stan och genrepa för ett event hon ska dansa på senare i veckan.

På kvällen lagade jag en gryta på kycklingfiléer i kokosmjölk och sen tittade vi alla på Mästerkocken. Maken kom lagom hem till Incognito, så den såg vi också. Jäklar vad mycket nytt det börjar i veckan. I kväll också ett program om hur Hollywoodfruarna Montazami och gänget vart Hollywoodfruar. Tur man har en video som kan spela in två program på en gång, när allt krockar!!

Det började killa i näsan igår och jag kände mig ruggig. Inte bättre idag, men heller inte så jättemycket sämre. Men känner mig inte på topp. Jag har ju klarat mig från vinterns baciller och inte varit sjuk sen lunginflammationen, så det var väl dags!

Idag var det lite provtagning. Suck en labbassistent som var så nervös. Sa hela tiden till mig att andas och slappna av. Det var nog mest hon som behövde det. Efter ett försök vågade hon inte prova mer. Jag har ju bara en arm de får sticka i, pga att jag inte har lymfa i den andra, och den är ganska så sönderstucken och ärrig dock ej särskilt svåra kärl. Men så ropade hon på kollegan som stuckit mig flera gånger förut (och som jobbade på förlossningen när jag jobbade på Neonatalen 🙂  ) hon fixade det galant som vanligt! Den första var nog ny på jobbet, haha…

Sen bar det iväg till Radiumhemmet för lite strålar igen och sen hem. Vilade lite på eftermiddagen, snuvan gör mig lite extra trött.

Japp, nu blir det mästerkocken snart och antingen älskar eller hatar man väl Herr Morberg……jag älskar! Till det dricker jag upp Glöggslattarna,, känns som en bra förkylningsmedicin 😉

Ha det!

Förkyld


5 Comments

Makapären!

I dag gick det snabbt och lätt. Lämnade dottern på skolan klockan 10 och åkte sen till KS. Framme vid halv 11 och var därifrån kl 11. Kunde sen ägna tiden åt lite lunch i Täby C och lite mer julklappsinköp.

Inte gjort något mer idag än att, efter det, åka hem. Fikade, slog in några klappar och hämtade barn på skola, dans och hos kompis. Ska kika runt lite i datorvärlden nu och sen blir det sova.

Här är makapären jag ligger i om dagarna!

006

Allt gott, hörs!


6 Comments

Första strålningen och vägen dit.

Satt där i bilen och funderade över känslan att åka mot okända mål. Det kändes lite spännande. Nästan pirrigt. På väg ut  på okänd mark. Som att vara på äventyr. Tänk att få vara med om detta, det hade jag för ett år sen aldrig anat. Träffa nya människor, få nya mediciner och som nu ligga i konstiga apparater, bli ritad på runt bröstet och strålas. Sjuksköterskan i mig ser nyfiket på behandligsmetoderna och studerar i smyg personalens bemötande och arbetssätt. Frågar en massa varför, hur och när. Men det gör nog alla!

En annan känsla som också infann sig där och då i bilen var en känsla av aversion. Att inte alls vilja åka mot några okända mål, utforska några nya behandlingsmetoder eller sjuksköterskors arbete. Skit, skit och åter skit….skitjävlacancer…vill att allt ska vara som vanligt. Men ingenting är som vanligt. Jag är inte som vanligt….ingenting kommer någonsin att vara som vanligt. Det kommer alltid att finnas ett före, ett under och ett efter cancern. Så är det bara.

Nu under cancern kommer jag på mig själv, likt en tokkärring, att prata med folk jag inte känner på tunnelbanan eller bussen. Le mot dem jag aldrig skulle lett emot förut, då före cancern. Lite vänligare mot omgivningen, lite tålmodigare, lite nöjdare med det jag har och att jag finns. Lite ödmjukare inför livet. Samtidigt som tålamodet i en annan aspekt,  just nu under cancern, oerhört  lätt tryter. Då å andra sidan lite mer irriterad på omgivningen, ett stort behov av att vara ifred. Har inte energi för allt jag skulle vilja göra  och alla jag skulle vilja ge den uppmärksamhet de vill ha eller förtjänar. Undra hur det då kommer att se ut sen, efter cancern.  Ja det vet jag inte än…

Placerades på en hård brits under en jätteapparat, där tandläkarröntgenapparaten i jämförelse ser ut som en leksak. Blev lagd tillrätta  av två sköterskor som ställde in strålningsapparaten och ritade på mig runt bröstet. En fysiker dubbelkollade innan de började stråla. Själva strålningen tog bara några minuter och kändes inte alls. Det största jobbet kommer vara att varje dag köra dit och hem och framför allt att hitta parkering.

Så var då en av 24 strålningsresor avklarade. Kommer att finnas tid för många tankar och funderingar under kommande 23 bilresor. Kanske är de tur att de finns, så man får tid att reflektera och bearbeta….så att när det är klart kan man komma ut i sitt efter (ja nästan då, ska ju äta tabletter i 5 år  också innan man helt kan kalla det efter) som en hyfsat hel människa  trots det man varit med om.

1