Nya undersökningar och härligt höstmys…

Så börjar höstlovsveckan gå mot sitt slut. En välbehövlig paus för alla. Jag har i och för sig jobbat men eftersom det även är höstlov på dansskolan så har det i stort sett varit dansfritt (förutom coaching i måndags) och därmed skjutsningsfritt!

Så det har funnits utrymme för lugna och sköna kvällar. I Torsdags hade vi “Fredagsmys” eftersom maken åker iväg och fortsätter med grävandet på landet och det inte blir något mys med honom i helgen. Så jag lagade en Tagliatelle med tryffelolja, vitlöksfräst portabello, riven västerbottenost, hasselnötter och friterad salvia och till det lammrostbiffilé.

I onsdags var jag och gjorde min Magnetröntgen av rygg och lever. Det var lite värre än när jag gjorde ländryggen. Fick lägga huvudet som i en form och sen spände de fast en båge både över pannan och hakan. Kändes lätt klaustrofobiskt om man säger så! Sen in i “röret” i 40 min.  När de skulle röntga levern så satte de ett band runt magen som skulle registrera andningen, då bildserier tas på utandning, och  lade som en stor bricka de satte fast över buken. Denna gång kunde jag i alla fall få åka in med fötterna först vilket ju inte är lika läskigt. Kontrast sprutade de också denna vända.

Så nu är det bara att vänta på svaret….lite ångestvecka med andra ord.

Efter MR var jag på ett läkarbesök då jag fått en tid eftersom bröstet börjat dra sig inåt vid det opererade området samt kliar lite. Detta är ju två cancertecken man ska vara uppmärksam på rent generellt (alltså indraget bröst och klåda) plus att det är vanligt att få återfall vid ärret. Så det kändes bra att få det kollat. Hon kände inget konstigt, antagligen är det läkningsprocessen och att det ju är lite tomt där tårtbiten är tagen och antagligen därför det sjunker inåt. Men för säkerhets skull blir det mammografi och ultraljud. Den 10 November har jag fått tid för det.

    

I går tände vi tjejernas pumpor och åt lite panerad scampi, ostpajer och halloweenpotatis 🙂 Lillfia var ute med kompisar och gick “Bus eller godis” och det kom spöken och hälsade på här också.

   

 

….å där tog det stopp! Nu kan jag inte lägga ut fler bilder för WordPress säger jag maxat mitt utrymme och ska betala för att  kunna få mer. Jag som hade fler bilder jag ville få med nu 😦

Det blir till att spendera dagen med att skapa ny/flytta bloggen till en annan portal!

Ha en skön Lördag!

Då så…nästa inlägg kommer på ny adress: http://majvors.wordpress.com/

Ja inte just mer än ett inlägg om cancer…

Ja jävla skitsjukdom som tar en massa liv! Läser om skådespelerskan Kim Anderzons död. Så sorgligt, precis lika sorgligt som all annan död, men ännu närmre mig då det rör sig om den där jäv….a cancern som äter oss inifrån, ibland i många år, innan den tillslut har ihjäl oss…

Alldeles för mycket tunga besked just nu. Två vänner har fått veta att de har fått återfall, en familjemedlem väntar på svar om “bu eller bä”, Kim Anderzon går bort….Inte för att jag känner henne, men för att jag läst om hennes kamp!

Kim valde, vad jag förstår (alltså bara vad jag läst i tidningar), bort vidare behandling med cytostatika. För att hon mådde så dåligt av det. Visst gör var och en som den vill, men jag kan absolut inte förstå att man gör det. Ja,man mår förjävla dåligt av cellgifter, inget understatement. Men det är absolut värt varenda plågsam sekund om det kan rädda mitt liv. Så ser jag på det i alla fall! Men det är ju min sanning vill jag understryka. Vi är alla olika och vill olika. Samma sak vad gäller det alternativa.

Många vill komma med en massa alternativtmedicinska lösningar som råd. Läser i tidningen om alla “gröna” drinkar. Men är skeptiskt. Ja det funkade ju uppenbarligen inte för Kim heller och jag har även vänner som gått bort efter att förlitat sig på det alternativa och i och med det valt bort det som är Evidence based. För mig är det helt obegripligt!!!

Personligen väntar en Magnetröntgen av levern och hela ryggen. Det ska göras på Onsdag. Efter det kommer helvetesdagarna i väntan på svar. Men vad mer att göra än att hålla ångan uppe…? Fast det vore nice att dra täcket över huvudet…men det har jag varken tid eller råd med…

Farväl Kim…du var fantastisk..och tack för alla skratt!

 

 

 

Tyskland here we come, fler svar och helgen som var!

Känner mig lite upprymd och har lite resfeber. Om några timmar bär det av till Tyskland och Hip Hop VM som äldsta dottern ska tävla i. Vi åker i eftermiddag och kommer hem på Fredag kväll. En riktig minisemester blir det. Ska bli så kul att få vara med om ett sånt event, äta gott på restauranger, bo på hotell och komma iväg från vardag och rutiner en stund.

I morse var jag med henne till läkaren och kollade om hon ev har ansträngningsastma. Hon får ibland väldigt jobbigt att andas tex när hon springer. Fick Ventoline utskrivet och ska nu prova att behandla med det. Vi gick sen och fikade. Städerskan var hemma och man är liksom i vägen känns det som när man är hemma när hon städar.

Det har varit jobbiga veckor med en massa undersökningar (och psykiskt jobbig väntan) som nu har visat att det inte är något “skit” i lungorna. Fläckarna i bäckenet vet de inte riktigt vad det är, men skulle det vara metastaser hade det synts..så det är något ofarligt. I levern har de hittat små cystor och “prickar” de inte vet vad det är så jag ska göra ett Ultraljud med kontrast för att undersöka det. Men Onkologen var inte särskilt orolig och trodde inte det var något farligt, så vi får hoppas hon har rätt!  Ett litet ångestskapande frågetecken är det allt, men väljer att tro att hon har rätt! Hela familjen vart sååå lättade över alla svar och maken kom hem med en vacker höstbukett.

I helgen var vi på Discotävling i Falun och sen från Lördag eftermiddag till Söndag i nya huset. Fixade och donade där. Mycket att göra när man köper fritidshus man vill sätta sin prägel på och fixa till.

Så mysigt att tända ljus och höstmysa. Även om vi har mycket att göra på huset är det så skönt och avkopplande att vara där!

På kvällen bakade tjejerna äppelkaka och som vi åt till efterrätt.

Plockade också med en massa äpplen hem.

På Söndagen målade jag element medan maken fixade med större saker som att spola tak etc

 

Nej, nu ska jag se över packningen, laga lite lunch etc. Hoppas jag kan blogga från telefonen i Tyskland…men vi får se!

Veckans bidrag!

En kort och gott härlig dag….

Haft en kanonfin dag. Fick den äran att följa med på Lillfias skolbörjarfest. En utomhusfest Täby Friskola har i början av terminen för att fira att skolan börjat och träffas och leka med alla, eftersom de vanligtvis är spridda över Täby då skolan finns på flera platser i kommunen. Klassens gimmick för dagen var keps och mustasch…

 

Träffade också de äldre tjejernas gamla lärare. Prat om tjejerna, om mig…..och lite tårade ögon blev det…

Sen var vi hemma och jag sov middag en timme. Känner mig rätt mentalt slutkörd just nu…

Vid 17.30 iväg till Lillfias balettlektion och sen vidare med henne till ett kalas. Under tiden fördrev jag tiden i Täby C. Har inte varit inne där på ett tag och jag hade missat att R.O.O.M öppnat. Men det tog jag igen nu. Såååå mycket fina grejer. Köpte glasunderlägg till glasen i nya huset och hit hem vart det en Tapasbricka, Salt x2 , olja och Bodegaglas. Så sjukt kär i mina nya Bodegaglas. Såna man får vin i när man är på Tapas/Pintxosrestaurang i Spanien,  ja om man beställer vin då förstås 😉

Jag skulle ju överdriva om jag sa att jag har aptit just nu. Men lunchen idag var vid 10.15 och då åt jag knappt halva pastasalladen, så väl hemma och efter lite fix.(det var dags att byta duk och ljus !) så kunde jag äntligen få till en liten middag. Kantarellmacka! Gött!

Så nu, mätt och nöjd, snart time for bed!

Vill också dela med mig av en text en av mina cancerkompisar/bröstsystrar skrev idag på sin Fb, som jag tycker är väldigt träffande och precis. Inte för att man ska få några tycka-synd-om tankar utan för att den bara är så rätt upp och ner bra beskrivande. Misstänker att Bröstsyrran i texten är jag….

“Åh vad jag hatar cancer. Bara cancer i sig är jävligt tråkigt, efter cancer kommer det som ingen kan förstå som inte själv varit där, som att förklara känslan man får för ett barn för dom som inget har.

Ett liv efter cancer är inte det liv du levde innan, det är något helt annat, på det sättet du måste kämpa varje dag för att orka och för att se och verkligen känna det goda i livet. Det finns en ständig rädsla och planerna för livet vill aldrig riktigt ta fäste mer än ett halvår framåt i tiden.
Cellgifter och strålning förstör, min hjärna orkar in ens en liten del av vad den pallade innan, den är konstant utbränd. Jag är trött 24 timmar om dygnet, men det är bara att hitta ett sätt att leva med det. Så fort det gör ont någonstans måste man springa till närmsta röntgen för att ta reda på om man fått tillbaka eländet eller få veta att det aldrig riktigt försvann..eller i dom bra fallen var det bara en sträckning eller ett blåmärke. Varje gång någon av mina bröstsystrar hamnar under lupp rycks mattan bort och jag får den där obehagliga känslan av hur fort livet kan förändras. Ta för i helvete han om varandra och lev idag. Till min bröstsyrra säger jag att det kommer gå bra, den här gången oxå”.

Words från en klok bröstsyrra!

Nattis!

 

..och så kom det där svaret…

I går ringde min onkolog om svaret på den MR (Magnetröntgen) jag gjorde för en vecka sen. Man har inte hittat något i det område där jag har ont utan i stället funnit två “fläckar”, en på vardera sida i bäckenet. Vad det är vet man inte förrän man utrett vidare. Bröstcancer har en förmåga att metastasera i skelettet och risken är att cancern spritt sig, blivit kronisk och därmed obotbar. Eller så är det inget att bry sig om. Typ 50/50!

Återigen kommer den där mattan fram. Den där som rycks undan och får en att falla handlöst i backen. Tillvaron rämnar och man undrar vad blir det av livet nu…..

Berättade direkt för make och barn. Alla är de olika och reagerar olika. Men vi alla fast beslutna om att tro på de där 50% som säger att det inte är något. Men de där andra 50% spökar såklart i hjärnan de med. För oss alla.

Ringde till Onkologen idag och sa att jag pallar inte att detta drar ut på tiden. Vill ha tider för vidare utredning typ nu. De fixade snabbt fram en CT-tid till Tisdag och en Skelettscinttid till nästa Fredag och Torsdagen därpå, den 18/9 ska jag få svaren på vad det är. Älskar att de tar mig på allvar och fixar det man ber om! Jag kan inte vara mer väl omhändertagen.

Känns skitjobbigt att kanske än en gång behöva gå igenom detta med cellgifter och strålning samtidigt som man vet att i så fall är det bara för att förhindra ytterligare spridning och en livsuppehållande åtgärd…..inte för att få leva som “frisk” (så som målet var första gången)!

Men som vanligt kan man inte göra mer än att gilla läget, åka med strömmen och se vad som händer……

 

 

 

Nya huset, kryssning och en fin sista semestervecka!

Känns lite sorglig att sitta här och njuta av långfrukost och samtidigt veta att det är sista semesterdagen (förutom helgen då) och en bland de sista sommardagarna innan hösten sveper in och vardagen tar över. Men jag gillar i och för sig hösten, det är vinterhelvetet jag bävar för. Vardagen har också sin tjusning……men jag är vansinnigt bra på att vara ledig 😉

Förra veckan var vi uppe i vårt nya Fritidshus som vi några dagar innan dess fått tillträde i. Så mysigt. Vi trivs alla jättebra och magkänslan var såååå bra. Detta kommer att bli toppen för oss! Vi hade fint väder hela veckan, förutom ett par dagar då brandröken från skogsbranden låg på (det brann inte långt därifrån). Lite oroliga var vi när vinden låg på fel att vi också skulle drabbas och nya huset gå upp i rök i samma sekund som vi köpt det!

Nyanlända, kom ett par dagar innan mig och äldsta dottern!

Vi tog bussen upp ett par dagar senare pga att jag jobbade längre än maken och hon var med kompisar i Umeå!

Fösta middagen i nya huset, firades med Champagne och god mat!

Nästa morgon, efter min första natt, kändes det bara såååå bra! En härlig utsikt från köksfönstret att njuta medan jag fixade morgonkaffe!

Gick vidare med koppen i handen och insöp atmosfären….

Utsikten från vardagsrummet…..

….och satte mig tillslut på förstukvisten och åt min frukost!

Tjejerna är också riktigt duktiga på att renovera och fixa. Äldsta dottern har skrapat och målat fönster på sitt “egna” lilla hus!

   

Med anledning av vår Lillfias 11-årsdag så hade vi grillmiddag med gäster, på kvällen.

    

….och sen på morgonen uppvaktade vi på den “riktiga” dagen.

Det vart varmrökt lax till lunch enligt födelsedagsbarnets önskemål. Presenterna bestod i fotbollsutrustning (inte för att hon spelar aktivt, men det ligger en liten fotbollsplan nästgårds där uppe därav önskningen), en radiostyrd bil, lite smink från syrrorna, Sims, Nintendo Ds spel mm.

Sen rullade dagarna på med renovering och fixande….

Mellandottern slipar och målar golvet i sitt nya rum. Äldsta pimpade vårt sovrum och maken skrapar/målar fönster…

Så mellandottern bor provisoriskt i det som antagligen blir gästrum sen, medan hon fixar i ordning sitt! 

Lillfias rum ser ut så här! 

Vi åkte ett par vändor till IKEA också och köpte matbord och stolar, samt stolar till det höga köksbord vi ska göra av en skiva utmed väggen i köket.

Middag vid nya bordet!

Stolarna invigs till Allsången!

Ja det är verkligen en liten idyll där uppe…

På tomten bor många små grodor!

Vi var också på Loppis och gjorde massa fynd!

   

Jag älskar även vår tvättsäck vi köpte i Barcelona och att jag äntligen har en spiskarm att ställa ljuslyktor på!

    

Sen väl hemma igen var det dags för nya äventyr i form av kryssning med Cancertjejer på “Kryssa Rosa”

   

Nanne uppträdde bara för oss innan avgång!

   

Min hytt!

At the Discoteque!

Efter den resan var det dags för min och tjejernas traditionella stadstur vi gör varje år, sista veckan innan skolan börjar. Till Dansshopen för inköp av nya dansskor bl.a. Lunch på uteservering och annat mys.

….och i går fick det bli lite ny färg i håret efter att jag varit med Lillfia till optikern och hon fått nya glasögon.

Sen sög vi ut det sista av sommarvärmen med poolhäng!

Ja ett par sämre “sista semesterveckor” kan man ha.

Vet inte om jag kan säga att batterierna är laddade, men ser fram emot hösten och dess aktiviteter. Har min svullna och ömma armhåla (på den opererade sidan där lymfan är tagen) som gör ont och  hindrar mig i vardagen. Samt ömheten och domningarna runt svanskotan och tankarna på magnetröntgen om ett par veckor, som förmörkar tankarna en del….

Känner fortfarande att blir det en sak “för mycket” så blir det tilt i skallen. Men jag har ju också lärt mig att det är fullt normalt att ha ett Post traumatiskt stressyndrom efter ett cancerbesked och behandling. Så det är bara att leva med.

Ha en fin helg!

 

 

 

 

 

 

 

Nyanländ dotter, Magnetröntgen, Shopping, Park Güell och Tibidabo…..

Jaha, så har man jobbat en vecka. Något jag tycker är väldigt roligt så här på sommaren är att vi slår ihop våra tre enheter och jobbar tillsammans på en. Man får jobba med de man vanligen inte ser så mycket av, eftersom man annars sitter i olika delar av kommunen. Det blir lite nytt och roligt. Med den saken sagd, menar jag inte att jag inte trivs när allt är som “vanligt”!

Fick hem min stora tjej från Italien igår kväll. Hon hade haft det alldeles underbart och jag hoppas få höra mer om resan idag än vad det vart igår kväll vid 00.30- tiden.

Fick lite smaskiga presenter av henne!

Jag var till Onkologen i går också. Är ju typ som bortdomnad runt svanskotan och öm där. Har varit det en tid och det blir bara värre. Nu börjar det också stråla mot höftbenen när jag går. De för er vid det här laget välbekanta metastashjärnspökena, ger sig ju då såklart extra mycket till känna. Skulle ändå på halvårskontroll i Augusti, så hon passade på att klämma och känna igenom lymfor och bröst också. Det såg bra ut och alla prover var bra. Det blir en remiss till MR-Magnetröntgen, för att se vad det kan vara runt svanskotan.

Just nu bävar jag mest för att åka in hela jag i ett trångt rör-smått klaustrofobiskt! Hoppas man inte får panik! När det väl är över kommer den där avskyvärda väntan på svaret! Men den ångesten får jag ta då!

I kväll åker maken och de två yngsta tjejerna till vår gamla stuga. Det ska rensas och fixas inför försäljningen av den. Jag och äldsta dottern blir hemma. Får se om jag får sällskap eller om hon ska vara med kompisar. Hoppas jag får liiite av hennes tid i alla fall. Mysigt nu när hon varit borta en vecka och sen ska iväg igen! Men det är inte alltid  hon har samma önskan som jag vad gäller det om man säger så 😉

Nu kör jag vidare på min Barcelonaberättelse:

Måndag, Dag 5

Denna Måndag åkte jag och äldsta dottern ner i shoppingsmeten själva. Maken och de två andra tjejerna ville ner på stranden och svalka sina stadsdammiga kroppar. Så så fick det bli! Vi strosade runt, eller rättare sagt gick igenom samtliga affärer av intresse rätt kategoriskt. Vi shoppar på samma sätt. Går in, scannar av vad som finns, tittar på det som ev är av intresse, hon provar (det gör aldrig jag, har ett fantastiskt ögonmått), betalar och går. In och ut på två röda!  Skiljer sig lite mot Mellandottern som kan fastna vid 100 saker och sen inte kan bestämma sig mellan den eller den. Är hon med får jag och stora tjejen ofta stå utanför affärerna och vänta på henne (men jag gillar att shoppa med henne också, man måste bara vara inställd på att det då är en helt annan form av shoppingrunda). Men nu kunde vi alltså snabbt och effektivt sondera terrängen.

Lunch vart det såklart också. Hittade en pastaresturang, med rätt taskig service men hyfsat god pasta (man kan inte förvänta sig mer mitt i turistkvarteren).

   

 

Sen sammanstrålade vi med resten av familjen hemma. Världens fest var det i huset bredvid. De firade San Juan (så på Tisdagen var det helgdag och allt stängt). Spansk musik över hela bakgården och inte på någon lagom liten nivå, nää de krämade på rejält från eftermiddag till tidig morgon! Smällare överallt och fyrverkerier. Jag fick smått panik eftersom jag är så in i bängen skotträdd. Men vi tog oss mellan smällarskotten till Pizzerian vi varit förut och åt där igen.

    

Sen vart det att försöka sova till Spansk musik, festande grannar och fyrverkerier!

Tisdag, Dag 6

Som sagt, denna dag var allt stängt förutom turistattraktioner. Tog en lunch på Mc Donalds. De hade en automat där man stoppade in sitt kort, klickade i sin beställning och fick ett kvitto. Sen gick man till en speciell kassa och hämtade sin mat. MYCKET snabbare än att stå i kö! Det vore något för Mc Donalds i Sverige. Fantastiskt smidigt. Lillfia vart förtjust över att de hade melon i Happy Mealen i stället för de tjatiga äpplena/morötterna. Vore också något att ta efter här!

Lite taskigt väder och regnet hängde i luften. Men vi tog oss till Park Guell för att se Gaudis byggnader.

Gick aldrig in då det var sån kö och var så dyrt. Men man kunde se en hel del genom att gå runt i den delen av parken som var gratis och utanför. Så det fick räcka!

 

Därifrån tog vi sen Taxi upp till Tibidabo, ett högt berg med en Katedral och ett Tivoli högst upp. Maken och tjejerna tog sig högst upp i Katedralen medan jag som är höjdrädd tog en öl & macka på säker mark i stället.

 

Sen vart det full rulle på Tivolit!

Glad att tjejerna inte åkte denna grej! Man hängde liksom ut över stan…hugaligen!!!!

Senare på kvällen när vi kommit hem till oss gick vi ut och åt middag. En restaurang vi blivit rekommenderade när vi frågade i receptionen efter ett ställe med bra mat. Men det var inte speciellt bra. Förrätten med småplock var ok men köttbitarna inget vidare, bara dyrt 😦

 

 

 

Nu ska jag försöka vara lite effektiv så här på Fredagen. Packa till gänget som åker till Stugan, tvätta, handla etc. I kväll hoppas jag kunna sitta ute lääänge och läsa!

Ha en fin Fredag!

 

Morgonens sorgliga besked, dagen som den blev och en fortsättning på resan…

Vaknade i morse och tog, min vana trogen, upp telefonen och kollade igenom Instagram, Wordfeud och Fb. På Fb nås jag av beskedet att ännu en “bröstsyster” somnat in. En kämpe vi alla visste inte skulle överleva sin Bröstcancer, men beskedet slår mig ändå med ett hårt slag i ansiktet.

När jag i April 2012 insjuknade startade jag en Fb-grupp för oss drabbade. Hon var en av dem som var med från början. En kvinna som trots sin egen hopplösa situation stöttade och peppade oss andra. Alltid kom med kloka och uppmuntrande ord. Men också bet ifrån när så behövdes. Tex när andra kom till henne med en massa “Hokus Pokus-tips” att äta ditten eller datten eller tips om att någon någonstans botar cancer med en det ena och än det andra. Såna där goda råd som man som drabbad helst vill slippa!! Man blir alltid ledsen när någon går bort, men vissa har en större plats i ens hjärta än andra….och hon var en av dem som hade det.

Vad gör detta med en själv då, förutom förlusten? Jo de väcker upp alla satans Troll som viskar i ens öra att varje liten krämpa är ett återfall, en metastasjävel….Det där Trollet som hånler åt en och säger “varför skulle just du klara dig, vad är det som får dig att tro det?” Hade man precis kravlat sig upp på kanten sen förra gången något satte igång Trollen, så dras man nu helt bryskt ner igen och får vackert börja om från början. Bygga på sin tro att man faktisk är “frisk”, mår bra etc….och det tar ett tag kan jag säga. I alla fall för mig.

Ja så kan en Lördag också börja.

För övrigt har jag läst ut min bok “Solviken” som jag gillade mycket. Ser fram emot när nästa kommer i pocket. Är för snål att köpa inbundet och biblioteksböcker har jag alltid tyckt är lite sunkigt så då väntar jag hellre.

Har packat glas som ska med till sommarhuset. Det tog en stund. Men det var ändå för varmt ute. Jag solade benen lite halvdesperat i morse så det fick räcka, sen vart det för varmt.

Äter ensam i kväll så Majvors Kitchen bjuder på Oxfilé, ruccola, pinjenötter, balsamicocréme och parmesanost. Majvors Kitchen vet vad Majvor gillar om man säger så 😉

Äldsta dottern är kvar i Italien och jag längtar efter henne. Tror hon kommer på Torsdag (har glömt att skriva upp) men hon hör väl av sig. Hoppas hon har det underbart och njuter i fulla drag.

Tänker börja på nästa bok snart, det får bli “Hennes iskalla ögon” ur Hammarbyserien. Gillar dem också fast tycker de har varierat i kvalité. Får se hur denna är…

Så kör vi väl ett reseavsnitt till;

 

Söndag, Dag 4

Tjejerna ville sova ut igen så på förmiddagen var vi hemma. Jag gick iväg och handlade lunch och så åt vi hemma på terrassen.

 Något för barnen 😉

Något för mig 🙂

 

Maken och jag tog sen en promenad lite uppåt i kvarteren till ett sjukhus som jag läst om. Hospital Santa Creu i Sant Pau. Tyvärr stängde de precis när vi kom fram så vi fick beskåda från utsidan.

Undra hur det skulle vara att jobba på ett sjukhus i Spanien….

Kul affär tyckte vi då maken är från Dalarna!

Schysst sätt att fixa skugga!

Sen tog vi en Taxi ner till Gamla Stan med avsikt att gå på Picasso Muséet. Men det var typ en kilometer lång kö, så vi struntade i det (gick dit senare med biljetter bokade på nätet, mycket bättre…dvs ingen kö om man gör så!). Så vi promenerade ner till Parc De La Ciutadella och tog en fika där.

Sen vandrade vi runt lite i Ribera och  Barri Gotic.

Lillfia fotar något vi inte riktigt vet vad det är….

Vi gick sen ner mot Port Vell för att äta middag på en av Restaurangerna uppe på Miramare. Vi skulle vänta in mörkret eftersom vi sen skulle åka och se Font Magica (de magiska fontänerna).

Det blev Restaurang Baritimo med utsikt över vatten och hamn.

   

   

   

   

Haha gör en “mamma” och fotar maten 🙂

Sen tog vi Taxi till Santa Montjuic och de Magiska Fontänerna. Det var inte riktigt mörkt än när vi kom dit.

 

 

Sen vart det mörkare och mer effektfullt!

 

Varje halvtimme kör de ett program till varierad musik. Från klassiskt till Michael Jackson.

Sen åkte vi hem, softade lite på terrassen och laddade för en morgondag med diverse aktiviteter….mer om det sen!

 

Nä nu är det dags att steka på den där Oxfilén…

Ha en skön kväll!

 

 

 

 

 

 

 

Schas i väg med er jäkla tankar, härlig dag på stan och god mat…

Tänk att det ska behöva vara så, att så fort man har ont någonstans så invaderar “Nuärdetåterfallochmetastasjävlarnahardyktupp”-tankarna med full kraft. Jag har ont, eller inte ont kanske, men ett område runt svanskotan…tefatsstort… liksom domnar bort. Känns jäkligt obehagligt. Det kan ju vara vad som helst som inte har med cancer och återfall och metastasjävlar att göra….eller så har det det….

Jag åkte nyopererad till New York, semestrade i någon slags vacuum med vetskap om att jag då sen skulle åka hem och få cytostatika och strålas. Visste då inte vad det innebar, det jag hade framför mig då, 2012. Nu vet jag. Jag tänker inte låta denna sommar och semester överskuggas av oro.

Men det kan man ju säga sig självt hur många gånger som helst. Har man ont någonstans någon gång efter att ha haft cancer….så är det tillbaka i hjärnan igen. Ja inte om man slår sig på tummen och liknande såklart! Men oförklarliga smärtor, ömhet eller något nytt man känner i kroppen. Då kommer olycksfågeln kraxande, landar på axeln och gnatar envetet in sina olycksord i ens medvetande. Gäller kanske inte för alla, men för ganska många skulle jag vilja påstå.

Ja ja nog om detta,  det är vad det är….jag lär väl bli varse….

För ett par  helger var familjen inne i stan Lillfia hade varit på kalas i stan och familjen passade på att sammanstråla. Promenerade upp i Observatorielunden och fikade där.

Det finns ett mysigt litet matställe där uppe!

    

Efter att ha gått runt hela stan hamnade vi på vår favoritrestaurang Ciao Ciao Grande på Östermalm. Vi åt en härlig middag där medan vi vilade fötterna, så vi sen skulle orka gå till den parkerade bilen låååååångt bort på Valhallavägen.

    

 

Denna vecka började jag min Semester. Härligt. Hemma med tjejerna och massa kompisar till dem som kommer och går! Det poolbadas i både solsken och regn!

Semesterfiraren 🙂

Lite smarrigt på tallrikarna har jag fixat också. Bl a:

 

Ciabatta fylld med kycklingfilé och vitlöksstekta aubergine fyllda med mozzarella.

Och:

Grillad kyckling med ugnsrostad färskpotatis, ruccola, citronpepparfräst sparris, krutonger och parmesanost.

I kväll är maken på sommarfest med jobbet och jag passar på att frossa i scampi (han gillar inte skaldjur) och diverse annat till oss tjejer. Lökringar, mozzarellasticks, saltkoktpotatis med sås, kyckling mm…

Så nu är det dags att få det klart!

Ha en skön kväll!

Lycka för en liten tjej, Lycka för en stor tjej och vikten av att göra en sak i taget…

Veckan har rullat på ganska lik andra veckor. Jobb, dans etc. Vi stora tjejer var ju ensamma  hela helgen och Lillfia och Maken i Dalarna. Där fick Lillfia möjlighet att få rida på Kusinens häst. Vilken lycka! Oj oj, det kan hon leva på länge!

 

 

 

Hjälpa pappa att tvätta bilen gjorde hon också 🙂

Här hemma hände det också grejer. Äldsta dottern vann Hip Hop Starklass Par med sin kompis. Sååååå roligt. En riktig rysare, och i går kom Mailet som erbjöd dem att åka till EM i Italien i sommar och representera Sverige i Hip Hop par. Så stolt över dem och hur mycket  och målmedvetet de tränar, taggar, ger sig fan på att klara och framför allt har så roligt och lyckas så bra!

 

Var på styrelsemöte i Tisdags. Trevligt och gott då vi äter middag tillsammans också innan vi kör igång mötet. Mycket planering och snart dags för Disco-SM.

Annars är det sista dansveckan och de kommande innehåller träning inför SM och genrep inför Vårshowerna, tio föreställningar där alla tre döttrarna deltar i alla.

I dag ledigt och tvättar och fixar hemma. Gjort lite styrelsejobb och ska snart ner och handla. Sen dansträning för 2/3 av tjejligan och middag till Let´s Dancefinalen. Heja Benjamin! Fast jag gillar Steffo, kul att de är de två kvar. Men Benjamin dansar helt klart bäst!

Känner mig oerhört lättstressad just nu. Klarar inte många saker på en gång och får lite lätt panik om listan blir för lång. Försöker bena upp, skriva upp, prioritera och lägga åt sidan för att hålla näsan ovanför vattenytan. Många med mig har det ju så här efter genomgången cancerbehandling. Så jag är inte orolig, men jag  måste sätta gränser för att klara mig ifrån att inte falla helt. Min räddning är mina lediga Fredagar. Att bara få vara i tystheten och ensamheten när jag behöver. Eller få saker gjorda utan press. Mitt närminne, kapacitet för påfrestning och fokus är inte som förr direkt.

På jobbet är det mycket som alltid innan sommaren och man ska få in alla patienter innan semestern och hälften av alla dagar går bort i halvdagar och röda dagar. Samt att ett nytt vaccin tillkommit i programmet vilket föranleder ett pusslande då doserna noga ska passas in i viss tid med barnets ålder. Inte alltid lätt att få till det i tidboken!

Denna helg är fullproppad med saker, roliga saker (som jag berättar om sen) men så här innan känns det nästan övermäktigt, men jag vet ju också att tar jag en sak i taget och fokuserar på just det jag gör just här och nu. Så går det bra. “En sak i taget” är nog en devis jag kommer att få leva efter resten av livet!

Så nu gäller: Inköp av mat

Sagt och snart gjort…..

Ha det!