Tänk att det ska behöva vara så, att så fort man har ont någonstans så invaderar “Nuärdetåterfallochmetastasjävlarnahardyktupp”-tankarna med full kraft. Jag har ont, eller inte ont kanske, men ett område runt svanskotan…tefatsstort… liksom domnar bort. Känns jäkligt obehagligt. Det kan ju vara vad som helst som inte har med cancer och återfall och metastasjävlar att göra….eller så har det det….
Jag åkte nyopererad till New York, semestrade i någon slags vacuum med vetskap om att jag då sen skulle åka hem och få cytostatika och strålas. Visste då inte vad det innebar, det jag hade framför mig då, 2012. Nu vet jag. Jag tänker inte låta denna sommar och semester överskuggas av oro.
Men det kan man ju säga sig självt hur många gånger som helst. Har man ont någonstans någon gång efter att ha haft cancer….så är det tillbaka i hjärnan igen. Ja inte om man slår sig på tummen och liknande såklart! Men oförklarliga smärtor, ömhet eller något nytt man känner i kroppen. Då kommer olycksfågeln kraxande, landar på axeln och gnatar envetet in sina olycksord i ens medvetande. Gäller kanske inte för alla, men för ganska många skulle jag vilja påstå.
Ja ja nog om detta, det är vad det är….jag lär väl bli varse….
För ett par helger var familjen inne i stan Lillfia hade varit på kalas i stan och familjen passade på att sammanstråla. Promenerade upp i Observatorielunden och fikade där.
Det finns ett mysigt litet matställe där uppe!
Efter att ha gått runt hela stan hamnade vi på vår favoritrestaurang Ciao Ciao Grande på Östermalm. Vi åt en härlig middag där medan vi vilade fötterna, så vi sen skulle orka gå till den parkerade bilen låååååångt bort på Valhallavägen.
Denna vecka började jag min Semester. Härligt. Hemma med tjejerna och massa kompisar till dem som kommer och går! Det poolbadas i både solsken och regn!
Semesterfiraren 🙂
Lite smarrigt på tallrikarna har jag fixat också. Bl a:
Ciabatta fylld med kycklingfilé och vitlöksstekta aubergine fyllda med mozzarella.
Och:
Grillad kyckling med ugnsrostad färskpotatis, ruccola, citronpepparfräst sparris, krutonger och parmesanost.
I kväll är maken på sommarfest med jobbet och jag passar på att frossa i scampi (han gillar inte skaldjur) och diverse annat till oss tjejer. Lökringar, mozzarellasticks, saltkoktpotatis med sås, kyckling mm…
Vi tog sovmorgon och sen på dagen fixade jag med kvällens mat. Vid 17 kom våra fina vänner och vi fick en påse fylld med härliga saker. Vin, ost, korv, oliver, fikonmarmelad, tapenade, olivolja, grillad vitlök och knäckesticks.
Först drack vi lite bubbel ihop med lax-och pepparrotsrullar. Satt och småpratade medan maten stod i ugnen.
Till förrätt åt vi rösti med löjrom, créme fraiche och lök. Det var gott. Hade stekt röstin lite för mycket bara. Men svårt när man ska servera dem varma till många. Men det var ändå gott.
Lillfia hade gjort fina hattar till alla! Även till Hoppsan, klart han också skulle vara med på partyt 🙂
Till varmrätt hade vi Lammytterfilé, potatis-och cévregratäng, rosmarinsky och hericot vertes. Det blev såå gott. Otroligt fin lammytterfilé som vart perfekt rosa.
Som efterrätt hade Mellandottern gjort en Mangomousse var också supergod.
En liten kaffe till den och man var sen redo att inta soffan för musikfrågesport. Maken körde från Spotify och vi gissade. Jäklar vad Lillfia var snabb ibland. En ton och hon tog vilken låt det var!
Jag och min goa Lillfia!
Efter tolvslaget vart det sedvanlig dans för mig och väninnan. Det hör till att dansa till Ebba Gröns “800 grader” och sen köra på med några andra godingar. Barnen tycker man är pinsam men vi har i alla fall jättekul när vi dansar loss till Ebba, börjar bli lite av en tradition. I alla festliga sammanhang med dem dansar vi till “800 grader” sommar som vinter 🙂
Vid 01.40 bröt vi upp. Maken skjutsade hem gästerna och hämtade äldsta dottern som varit hos en kompis med två andra tjejkompisar. De hade lagat trerätters med bruchetta som förrätt, oxfilé till huvudrätt och sen hemgjord chokladmousse. De hade badat bubbelpool vid 12-slaget och legat där och sett fyrverkerier. Låter jättemysigt.
Lite konstigt kändes det ju att inte ha henne hemma men fick prata lite i alla fall eftersom hon ringde och frågade om råd hur de skulle göra med oxfilén.
Nu håller hon på här hemma och gör lika dan chokladmousse som hon ska bjuda oss på ikväll!
I dag har vi bara softat som sig bör en nyårsdag. Jag har fortfarande morgonrock och tänker inte byta för snart ska man ju lägga sig. I morgon ska jag jobba och resten av gänget är lediga och hemma 😦 vill också vara med!
Nu ser jag fram emot ett 2014. Som jag hoppas får vara friskt.
I början av 2013 avslutade jag min strålning och har nu snart ett år ätit mina antiöstrogener (som jag ska äta 5-10 år). Det har varit ett ganska tufft år psykiskt. Att landa i det som hänt. Våga tänka och tro att man nog är frisk och har ett liv framöver. Men också lära sig brottas med skräcken för återfall och olyckskorparna som kraxar i huvudet mer eller mindre varje dag. Mycket är förändrat och samtidigt som man känner en glädje över det liv man har så finns det en tomhet, en grundstämning som är förändrad. Det är så svårt att förklara. Det har gått upp och ner under året, men nu under hösten har det varit tyngre. Min medicin börjar nu också ge biverkningar. Har mer vallningar, speciellt på natten så sömnen är ännu sämre än förr. Kramper i benen och torra slemhinnor, så de spricker och blöder. Jag har svårt att koncentrera mig och närminnet är en katastrof. Dels är det sviter från Cytostatikan, men även denna medicin orsakar koncentrations-och minnesstörningar. Jag har svårt att fokusera så fort det krävs lite mer. Känner det tydligt på jobbet och ibland är jag färdig att bara ge upp. I vissa situationer har jag bara lust att bara skrika; jag kan inte, jag förmår inte, jag förstår inte och jag kommer inte ihåg! Tyvärr, eller hur man ska säga, så syns ju inte detta utanpå utan man uppfattas nog bara som ovillig eller helt förvirrad. Armhålan svullnar och gör ont där lymfan är borttagen. Vilket också påverkar höger arm som svullnar och ömmar. Jag är högerhänt så det är svårt att vila och avlasta den.
Jag har också svårt för mycket folk, folksamlingar. Jag vill helst bara vara ett fåtal personer. Förr gick jag varje lunch på Täby C, åt och tittade sen i affärer etc men nu äter jag på jobbet. Fixar inte alla människor som flaxar runt! Vill vara ifred.
Så jag är långt ifrån “klar” med cancern. Men jag hoppas på att jag ska få vara fysiskt “frisk” så det andra kan få ta sin tid och bli bättre och bättre. Att rädslan för återfall ska få ta mindre plats i skallen och att jag ska känna lite mer glädje över saker jag gör.
Så 2014 hoppas jag nu blir ett bättre år. Att vi kan få ha det bra och slippa mer sjukdom. Att vi kan få till en resa till Italien dit vi alla vill. Att vi börjar renovera badrummen (som vi skulle börjat med när jag vart sjuk 2012). Kanske nytt kök också!
Jag tänker fortsätta att göra saker jag tycker om och mår bra av, både i det stora och lilla. Inte slösa energi på saker jag inte tycker om eller inte vill göra. Inte omge mig med människor som stjäl energi istället för att ge något. Tänker fortsätta avbryta läsningen av böcker jag tycker är trista, slänga dem och ta en annan! Men försöka hinna läsa fler böcker.
Livet är för kort för att slösas på saker som inte känns rätt i själ och hjärta. Men det är inte så lätt att välja bort alla gånger, men jag ska bli ännu bättre på det.
År 2014 vill jag också laga ännu mer mat. Prova, för mig, outforskade områden som att tex bli bättre på att laga vit fisk. Vidareutveckla befintliga recept så det passar mig och det jag gillar än bättre. Komma på nya recept och middagar och prova nya råvaror.
Ska ge dansen ett försök till också. Streeten gick inget vidare. Kroppen och hjärnan hängde liksom inte med. Men jag ska prova Commercial och ge det en chans. Men jag tänker aldrig mera stå på scen.
Ja det blir ett år med nya förutsättningar och nya utmaningar.
Hoppas ni andra också hade en fin nyårskväll, god fortsättning på det nya året!
Så var det en vecka sen jag skrev och den har gått rasande fort. Familjen kom hem i Torsdags efter att ha varit två veckor i vår stuga i Dalarna medan jag har jobbat. Men det blir som semester det också, att vara ensam hemma och göra som man vill, äta vad man vill och njuta av att alla saker ligger kvar precis där man lagt dem eller framför allt att det inte ligger några saker alls här och var som man inte lagt dit själv. Sitta och läsa i godan ro hela eftermiddagarna och kvällarna utan att bli avbruten, härligt! Men man saknar dem ju lite också! Men de har fiskat, paddlat, tältat, hälsat på kusinens lilla nyfödda bebis och hälsat på i fasters bageri mm mm. Haft det kalasbra med andra ord!
I dag skulle min goa mormor fyllt 86 år, men hon gick bort förra året strax innan jag upptäckte min bröstcancer. Ett tungt år blev det,med hennes bortgång, min cancer och dottern som fick diabetes.
I dag fick jag veta att en bekantskap som också hade bröstcancer, somnat in tidigare idag. I veckan också blivit varse om flera bröstcancervänner som fått återfall. Den här skiten slutar liksom aldrig och jag börjar inse ännu mer, att den aldrig kommer att göra det. Lika glad som man kan vara ena dagen över att man känner sig frisk, mår bra och “bara” behöver medicinera i 10 år till, lika ledsen och rädd kan man känna sig nästa. Över sjukdom, återfall och död. Jag har sagt det förr och säger det igen….Jävla skitsjukdom! Fuck Cancer!
Annars har det varit mysigt att familjen kommit hem igen. I Fredags var bästa kompisen med sin familj här och grillade till in på småtimmarna och tjejerna badade. Jättemysig kväll och jag njöt.
Det har varit jättevarmt senaste tiden så jag har suttit ute och läst många timmar och det har varit perfekt torkväder för all tvätt familjen kom hem med 😉
Nu fortsätter jag min Thassosberättelse!
Thassos, åttonde dagen:
Onsdag morgon och denna dag hade vi bestämt oss för att göra något annat än att sola och bada. Man behöver liksom lite omväxling. Så vi satsade på att ta den lokala bussen till huvudstaden, Thassos stad eller Limenas som den också heter.
Det var inte helt lätt att lyckas komma med på den. Vi hade fått turlista och fått veta var busshållplatsen var, men de två bussar som gick förbi i rätt tid, deras chaufförer bara skakade på huvudet när vi frågade om det var den bussen. Men när den ena, 15 min senare, kom från andra hållet och stannade mitt i korsningen i stället för vid stolpen…då var det rätt…samma chaufför som tidigare bara skakat på huvudet, nickade nu. Så var vi iväg på slingriga vägar i bergen. Som jag berättat tidigare så är jag ju såååå höjdrädd. Men på Thassos finns räcken över allt och träd i stupen och nära vägen, vilket inte ger samma hissnande känsla. Kanske falsk trygghet, men jag vågar åka med i alla fall!
Där nere är vår strand…
Genom byn Panagia är det trångt. Här sitter vi på bussen och det känns som vi är inne på restaurangen!
…förnstershopping från buss!
Väl framme efter en så där 45 minuter så blev det shoppinggatan direkt.
Ett lite svalkande mellis behövdes också.
Sen gick vi ner mot hamnen och tittade. Det fläktade skönt där nere. Det blir ju annars så varmt mellan husen i en stad, så det är skönt att komma ner till vattnet.
Det började kurra lite i våra magar och vi hittade en restaurang i hamnen som såg trevlig ut. Det fanns en mycket bättre längre bort, men det skulle vi komma att upptäcka en annan dag vid ett annat besök i staden.
Greksallad, mums!
Välmatchad make!
Den här spindeln satt ovanför restaurangens toadörr och var lika stor som på bilden om inte större! Tur att jag såg den först när jag gått ut!!
Sen gick vi shoppinggatorna igen då mellandottern var i sitt esse. Men de började stänga för siesta så vi gick mot bussterminalen för att ta oss hemåt. Jag shoppade kläder och lite oliver, nötnougat och olivolja mm
En Frappé i väntan på att bussen ska avgå!
Jag och de två stora tjejerna älskar supermarkets utomlands. Alltså såna som är som ICA hemma, där lokalbefolkningen handlar och man kan hitta massa roliga saker! Så vi studsade in på en sån när vi var tillbaka i Skala Potamia och förlustade oss där!
På kvällen som vanligt restaurangbesök och en massa god mat.
Å nu vart jag hungrig efter alla bilder på mat. I kväll bjuder Majvors Kitchen på en Fläskfilégryta med chorizo och grönsaker som fått puttra i grädde ihop med lite pressad vitlök och soja. Till det sallad och ris. Gött!
Efter midsommar var det fullt upp och jag hann varken skriva eller läsa några bloggar. Packning inför den stundande Greklandsresan till ön Thassos stod på agendan. Fick smått panik under helgen då maken insjuknade i hög feber och fortfarande på avresedagen hade 39 grader. Men han bet ihop, tog alvedon enligt maxdos och vi tog oss alla till Grekland.
En semester med familjen är alltid härligt. Men att ha en semester med familjen efter att ha levt i osäkerhet om man över huvud taget kommer att ha någon mer semester, är både härligt, underbart och helt fantastiskt. En stor skillnad.
Förra sommarens New Yorkresa var en otrolig upplevelse på alla sätt och en fantastisk stad, men som för mig hela tiden överskuggades av att det i bakhuvet ruvade tankar på kommande cellgiftsbehandlingar och strålning, en värld jag var helt obekant med och ovetande om vad det skulle innebära. Denna semeterresa var bara avkoppling, njutning och glädje. Återfallsolyckskorpen som sitter på axeln och kraxar emellanåt, den får jag leva med…alltid…oavsett om det är semester, jobb eller annat!
Så nu kommer ni som vill att få följa vår Greklandsresa i lite resebloggande! Till Thassos en grön och ljuvlig ö där maken och jag var för 18 år sen, innan vi fick barn, och då vi sa att: “Hit ska vi ta våra barn”……sagt och gjort!
Thassos, Avresedagen:
Japp så kom stortaxin kl 06.00 och vi packade in oss alla inklusive sjuk make och begav oss mot Arlanda. Egentligen hade vi bokat parkering men med 39 graders feber är man inte så pigg på att köra och jag kör inte på vägar där jag måste köra mer än 70, så det var inget alternativ! Taxi fick det bli!
Väl på Arlanda hägrade för två av döttrarna det fantastiska (enligt dem alltså) Victoria Secret. Ett besök där var sen länge inbokat och alldeles självklart.
Lite macka eller som äldsta dottern valde; burgare med pommes och beadipp satt fint i väntan på avgång.
Planet var i tid, vilket ju alltid är skönt och flygresan tog 3h och 15 min, lagom om ni frågar mig.
Man flyger till Kavala på fastlandet och får sen ta en buss på ca 15 minuter till färjan, som i sig tar 45-50 minuter.
Det blev lite väntan på färjan så vi passade på att svalka oss med lite dricka.
Sen klara för avgång!
På planet får man ju inte hejjarns mycket mat direkt, så när vi kommit fram till Hotell Miramar efter en till bussresa på ca 30 min och packat upp lite, gav vi oss direkt ner till strandpromenaden för en bit mat.
Maken som inte var direkt på topp gick hem och lade sig direkt medan vi andra stannade och utforskade butikerna på strandpromenaden en stund och sen hem till hotellpoolen för ett första Greklandsdopp!
Vem ska våga skutta i först??
Lite kallt tyckte de det var….
Jag var inte badsugen och njöt av ett glas kallt vitt och en bok i värmen. En bok jag f.ö inte är särskilt imponerad av. Kanske för att jag en gång råkat se en videosnutt (ja fråga mig inte hur den dök upp, jag surfar aldrig på konstiga sidor) med Andreas, hög som ett hus och “lekandes med sig själv” vilket äcklade mig och sen dess har jag haft lite svårt för honom. Men jag vart rekommenderad boken och gav den en chans. Den var väl som såna böcker är mest, varken mer eller mindre, kul att ha läst!
Efter att barnen badat klart gjorde vi oss i ordning och gick ner på strandpromenaden för att sondera terrängen lite mer. Mellandottern är helt tokig i Souvenirbutiker och säger man inte stopp skulle hon kunna spendera hela semestern i dessa. Men vi kikade runt en stund.
Då det ju denna dag vart en tidig middag beslutade vi oss för att gå och äta något smarrigt. Det vart våffla med chokladcréme och grädde…eller mer riktigt, chokladcréme med våffla!! Helt underbart att sitta i den varma kvällen med tårna i sanden och njuta. Ja jäklar det är semester och njutning på hög nivå! Vi saknade maken såklart, han låg med sin feber på hotellrummet och tackade högre makter för att det fanns aircondition. Han skulle bli kvar i sängen några dagar till skulle det visa sig…
Mätta och belåtna styrde vi stegen mot ett litet Tivoli som låg i änden av strandpromenaden. Inget barnen missat om man säger så.
Sen gick vi hem trötta och nöjda, och längtande till vad nästa dag skulle ha ett erbjuda!
Nu ska jag ta och steka mig en bit Oxfilé då jag dinerar själv i kväll och då brukar jag passa på att ta det jag gillar mest. Så det blir blodig biff på ruccolabädd med parmesan, pinjenötter och balsamicocréme. Ett glas rött och en god bok får göra mig sällskap också!
Majvors Memoarer 