Majvors Memoarer

Det goda i livet, dvs familj, mat, vin, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!


5 Comments

Nyårskvällen och mitt hopp om 2014…

Vilken mysig Nyårsafton vi fick.

Vi tog sovmorgon och sen på dagen fixade jag med kvällens mat. Vid 17 kom våra fina vänner och vi fick en påse fylld med härliga saker. Vin, ost, korv, oliver, fikonmarmelad, tapenade, olivolja, grillad vitlök och knäckesticks.

Först drack vi lite bubbel ihop med lax-och pepparrotsrullar. Satt och småpratade medan maten stod i ugnen.

bild (19)

bild (20)

Till förrätt åt vi rösti med löjrom, créme fraiche och lök. Det var gott. Hade stekt röstin lite för mycket bara. Men svårt när man ska servera dem varma till många. Men det var ändå gott.

001_Förrätten

Lillfia hade gjort fina hattar till alla! Även till Hoppsan, klart han också skulle vara med på partyt 🙂

bild (21)

Till varmrätt hade vi Lammytterfilé, potatis-och cévregratäng, rosmarinsky och hericot vertes. Det blev såå gott. Otroligt fin lammytterfilé som vart perfekt rosa.

bild (17)

Som efterrätt hade Mellandottern gjort en Mangomousse var också supergod.

004_Desserten

En liten kaffe till den och man var sen redo att inta soffan för musikfrågesport. Maken körde från Spotify och vi gissade. Jäklar vad Lillfia var snabb ibland. En ton och hon tog vilken låt det var!

bild (18)

 

Jag och min goa Lillfia!

Efter tolvslaget vart det sedvanlig dans för mig och väninnan. Det hör till att dansa till Ebba Gröns “800 grader” och sen köra på med några andra godingar. Barnen tycker man är pinsam men vi har i alla fall jättekul när vi dansar loss till Ebba, börjar bli lite av en tradition. I alla festliga sammanhang med dem dansar vi till “800 grader” sommar som vinter 🙂

Vid 01.40 bröt vi upp. Maken skjutsade hem gästerna och hämtade äldsta dottern som varit hos en kompis med två andra tjejkompisar. De hade lagat trerätters med bruchetta som förrätt, oxfilé till huvudrätt och sen hemgjord chokladmousse. De hade badat bubbelpool vid 12-slaget och legat där och sett fyrverkerier. Låter jättemysigt.

Lite konstigt kändes det ju att inte ha henne hemma men fick prata lite i alla fall eftersom hon ringde och frågade om råd hur de skulle göra med oxfilén.

Nu håller hon på här hemma och gör lika dan chokladmousse som hon ska bjuda oss på ikväll!

I dag har vi bara softat som sig bör en nyårsdag. Jag har fortfarande morgonrock och tänker inte byta för snart ska man ju lägga sig. I morgon ska jag jobba och resten av gänget är lediga och hemma 😦 vill också vara med!

Nu ser jag fram emot ett 2014. Som jag hoppas får vara friskt.

I början av 2013 avslutade jag min strålning och har nu snart ett år ätit mina antiöstrogener (som jag ska äta 5-10 år). Det har varit ett ganska tufft år psykiskt. Att landa i det som hänt. Våga tänka och tro att man nog är frisk och har ett liv framöver. Men också lära sig brottas med skräcken för återfall och olyckskorparna som kraxar i huvudet mer eller mindre varje dag. Mycket är förändrat och samtidigt som man känner en glädje över det liv man har så finns det en tomhet, en grundstämning som är förändrad. Det är så svårt att förklara. Det har gått upp och ner under året, men nu under hösten har det varit tyngre. Min medicin börjar nu också ge biverkningar. Har mer vallningar, speciellt på natten så sömnen är ännu sämre än förr. Kramper i benen och torra slemhinnor, så de spricker och blöder. Jag har svårt att koncentrera mig och närminnet är en katastrof. Dels är det sviter från Cytostatikan, men även denna medicin orsakar koncentrations-och minnesstörningar. Jag har svårt att fokusera så fort det krävs lite mer. Känner det tydligt på jobbet och ibland är jag färdig att bara ge upp. I vissa situationer har jag bara lust att bara skrika; jag kan inte, jag förmår inte, jag förstår inte och jag kommer inte ihåg! Tyvärr, eller hur man ska säga, så syns ju inte detta utanpå utan man uppfattas nog bara som ovillig eller helt förvirrad. Armhålan svullnar och gör ont där lymfan är borttagen. Vilket också påverkar höger arm som svullnar och ömmar. Jag är högerhänt så det är svårt att vila och avlasta den.

Jag har också svårt för mycket folk, folksamlingar. Jag vill helst bara vara ett fåtal personer. Förr gick jag varje lunch på Täby C, åt och tittade sen i affärer etc men nu äter jag på jobbet. Fixar inte alla människor som flaxar runt! Vill vara ifred.

Så jag är långt ifrån “klar” med cancern. Men jag hoppas på att jag ska få vara fysiskt “frisk” så det andra kan få ta sin tid och bli bättre och bättre. Att rädslan för återfall ska få ta mindre plats i skallen och att jag ska känna lite mer glädje över saker jag gör.

Så 2014 hoppas jag nu blir ett bättre år. Att vi kan få ha det bra och slippa mer sjukdom. Att vi kan få till en resa till Italien dit vi alla vill. Att vi börjar renovera badrummen (som vi skulle börjat med när jag vart sjuk 2012). Kanske nytt kök också!

Jag tänker fortsätta att göra saker jag tycker om och mår bra av, både i det stora och lilla. Inte slösa energi på saker jag inte tycker om eller inte vill göra. Inte omge mig med människor som stjäl energi istället för att ge något. Tänker fortsätta avbryta läsningen av böcker jag tycker är trista, slänga dem och ta en annan! Men försöka hinna läsa fler böcker.

Livet är för kort för att slösas på saker som inte känns rätt i själ och hjärta. Men det är inte så lätt att välja bort alla gånger, men jag ska bli ännu bättre på det.

År 2014 vill jag också laga ännu mer mat. Prova, för mig, outforskade områden som att tex bli bättre på att laga vit fisk. Vidareutveckla befintliga recept så det passar mig och det jag gillar än bättre. Komma på nya recept och middagar och prova nya råvaror.

Ska ge dansen ett försök till också. Streeten gick inget vidare. Kroppen och hjärnan hängde liksom inte med. Men jag ska prova Commercial och ge det en chans. Men jag tänker aldrig mera stå på scen.

Ja det blir ett år med nya förutsättningar och nya utmaningar.

Hoppas ni andra också hade en fin nyårskväll, god fortsättning på det nya året!

Advertisements


1 Comment

Pyntat, koncentration, ond rygg och lite gott!

Fredag igen och veckan har gått fort. Kanske till stor del på grund av att jag var ledig i Måndags också. Nu är det i alla fall pyntat och jag har kommit igång med lite julklappar om än i liten skala.

bild (16)

Har på eftermiddagarna varit upptagen med att hjälpa Lillfia med läxor och ett arbete om Närke som hon började alltför sent med. Varje läxtillfälle är en kamp. En gråtande tjej som inte vill, blir arg och inte vill samarbeta alls. Får man till ett samarbete  måste jag sitta bredvid heeeela tiden för att få henne att sitta kvar och koncentrera sig på det som ska göras och det tar ett par timmar från att få henne medgörlig till att läxan är klar, typ en sida matte och lite engelska ord. Oerhört påfrestande för tålamodet tycker jag (speciellt eftersom jag inte är berikad med speciellt mycket sådant). Ibland har jag bara lust att skita i det och typ skrika “skyll dig själv då, det är ditt liv som går åt helvete”. Men så kan man ju naturligtvis inte göra med en 10-åring, så jag hjälper ju såklart även om det kryper av irritation i hela kroppen på mig ibland.

Lite lättare har det varit senaste veckan då jag tänkt lite annorlunda. Skolan ringde nämligen och ville, via vissa test, utröna om hon har koncentrationssvårigheter. Jag har i förra skolan ända sen 6-års frågat om de tycker att hon har problem att koncentrera sig och fokusera på uppgifter, eftersom jag tycker hon tenderar ha dessa problem hemma (jag jobbar ju dessutom bla med att hitta såna barn). Men de har inte tyckt det, inte i någon årskurs. Först nu i nya skolan ser de samma saker som jag sett. Man får ju lite annan förståelse och förhållningssätt om det nu är så. Förståelse för varför hon helt plötsligt befinner sig någon helt annan stans i tankarna än i läxboken!

Vi fick hem papper med massor med frågor. Vissa är klockrena och andra stämmer inte alls på henne. Tror nog inte hon kvalificerar sig för ADD men väl någon form av koncentrationsstörning.  Hon är inte Hyperaktiv. Det är svårare att identifiera dessa problem hos tjejer och de får senare hjälp än killar om de behöver, vilket kan vara ödesdigert i tex tonåren,  har jag läst. Så jag är glad att skolan sett och tar det på allvar om det nu visar sig vara något. Då kan hon få de hjälpmedel hon behöver. Koncentrationen finns där om det är saker hon tycker är kul. Kanske visar det att det inte är något alls….vi får se!

Känns bara lite jobbigt med en sak till i familjen. Räcker liksom med Cancer…diabetes…kan det inte bara få vara bra nu!

Går och oroar mig för metastaser också. Har ont i ryggen. Då slår cancerradarn på direkt och hjärnspökena drar direkt slutsatsen att nu är det kört. Men jag har haft ont på detta sätt länge, därför jag går på massage emellanåt. Men nu tycker jag det är mer och på andra ställen också. Gissar för att jag är så otränad efter allt som varit och att det spelar in. Men ger det sig inte få jag väl ringa onkologen. Jag har ju gjort en skelettscint i våras, som var ok. Så jag försöker hålla  hjärnspökena borta  med att  tänka på det faktumet. Men tålamodet blir ju inte direkt bättre av att man har ont och är orolig. Märker att jag är ganska stingslig här hemma.

I går fick jag lov att klämma in ett Speedybesök igen också. Bromsarna de bytte för två veckor sen lät inte ok. Men jag fick en tid på studs och de bytte någon lös skruv så nu låter pärlan som den ska när man bromsar.

I går vart jag tvärsugen på kalvfärsbiffar. Så jag och Lillfia åkte till ICA Stop och köpte kalvfärs, gott bröd, kantareller. Majvors Kitchen svängde sen ihop Bruchetta med sallad,  kalvfärsbiff, kantareller och dijondressing. Mums vad gott det vart. Det är ju lite Fredagsfeeling för mig på Torsdagar sen jag började med lediga Fredagar.

bild (15)

Idag ska jag på massage. Sen blir det Bowling med Mellandotterns klass. Lite dansträning att hämta på och sen middag med Idolfinal. I morgon upp tidigt då LIllfia ska till dansskolan och ta märken i Street och Jazzfunk. Klämmer kanske in lite julklappsinköp då också, vi får se!

Ha en skön dag!