Mellandottern är på klassresa ute på en skärgårdsö. Hon ringde hem och berättade att det regnat i stort sett sen de kom dit. Synd, det är ju så mycket enklare på en sån där resa om solen skiner. Annars blir allt blött och fuktigt och man är ruggig i flera dar. Hoppas de får bättre väder snart. Själv satt jag ute i solen och åt lunch, men vart så tvärtrött sen, att det fick bli en liten tupplur på 2h, skönt. Men med uppvaknandet kom regnet. När jag skulle hämta Lillfia regnade det ordentligt här också.
Har inte riktigt tagit mig för något idag. Jo har iofs tvättat typ 4 maskiner, men det sköter sig ju nästan självt. Här tvättas i färger, vågar aldrig blanda. Så en rosa, en turkos, en jeans och en grön tvätt har fått en fräschör idag.
Men annars har det varit en av de dagar när jag inte gråtit, utan mer känt som att “det här rör inte mig, det är inte mig det handlar om”. En overklighetskänslornas dag. Ibland är det så, undrar om det är för att psyket ska orka. Att man liksom stänger av, sätter sig själv som åskådare på något konstigt sätt. Jag VET ju att helvetesknölen finns där, jag känner den. Men känslorna är liksom inte där, och i morgon kan allt vara så annorlunda. Då kanske det blir påtagligt, känslorna väller över en, dödsångesten griper tag runt halsen och tårarna strömmar. Ja ett känslomssigt inferno. En berg-och -dalbana man inte vill åka med i…..som man inte vill att någon ska behöva åka med i…
Ska hämta stora tjejen på genrep snart, men först lite middag. Ikväll blir det kycklingspett med Tabbouleh. Gott!
Ha en fin kväll!
Sitter brevid och tittar på
Majvors Memoarer 
May 10, 2012 at 6:23 pm
In och önskar Dig en skön fredag med lite sol kanske 🙂 Kramar Mia
May 10, 2012 at 6:32 pm
Människan har en fantastisk förmåga att hantera smärta och sorg. Du kommer att gå hel och stark ur detta.
Styrkekramar.
May 10, 2012 at 8:08 pm
Jag vet på ett ungefär hur du känner. Innan jag fick reda på att tumören var godartad så var det dödsångest blandat med overklighetskänslan. Första två-tre veckorna var värst. Det gick inte en minut utan att jag tänkte på allt vansinne. Det jobbigaste är väntan. Väntan på provsvar, väntan på röntgen,provsvar igen, röntgen med kontrast… tolka alla ord som läkaren sa, vända och vrida på meningarna…
Men jag håller alla tummar och tår för dig!! Och vill du skriva av dig så skicka ett mail!
Stora Kramar!
May 10, 2012 at 8:19 pm
Åh det låter jobbigt, kan förstås bara föreställa mig hur du känner det men skickar många styrkekramar till dig i alla fall.
May 10, 2012 at 8:21 pm
Vi planerar att jobba i trädgården i helgen, men tydligen är regnet på väg hit till helgen. Skickar styrka och värme i massor till dig!
May 11, 2012 at 5:31 am
Åhh, denna väntan måste vara urjobbigt och ovissheten, men du kommer att fixa det här vännen! Skickar massor av styrkekramar till dig och önskar en härlig fredag/Diana
May 12, 2012 at 6:44 pm
Tänker på dig varje dag…. älskar dig!