Majvors Memoarer

Det goda i livet, dvs familj, mat, vin, musik, dans, böcker, vänner och mycket mer! Sen också en del om den där jäkla bröstcancern!

Jobbiga dagar, pyssel och pepparkakor!

4 Comments

Var i går på stora tjejernas fina julavslutning. Så många duktiga ungdomar som sjöng och skapade julstämning. Jättemysigt att få komma och titta på. Samtidigt är det så jobbigt. Hela December har varit och är jobbig. Som jag beskrivit förut så kommer alla det där “är detta sista gången” tankarna när det är stämningsfulla saker man gör/ser, eller när man är med barnen på deras saker och som är så mysigt och roligt. Man vill vara säker på att man får göra det igen och igen massor med år till, men just nu känns det mer osäkert än säkert …utan egentlig anledning, jag menar det har inte tillstött något.

Hela denna månad är ju fylld av sådana roliga och mysiga saker och stämningsfullt är det ju. Julvernissage, julavslutningar, pepparkaksbak, granpyntning, julklappsinköp…ja allt. Bara att höra julmusik på radio får mig att gråta, samtidigt som jag gillar det, njuter av det och ser fram emot julen som jag alltid brukar. Det är så dubbelt.

En bröstcancervän har gått bort och en har fått återfall senaste tiden så det är väl inte så konstigt att de tankarna fäster sig i mig.

Känner att mitt mående går ut över barnen. Blir lätt irriterad och vill vara ifred. De har ju inte gjort något men jag märker att de tror att jag tycker de är jobbiga, men så är det ju inte. Men behöver lugn och ro och då går jag i taket för minsta stoj. Vill sitta med min dator, tidning, telefon eller bok. Inte bli ropad på eller behöva resa mig. Det ger dem ju intryck av att jag inte vill vara med dem eller är irriterad på dem. Men det är inte det, det är inte dem. Jag vill inte alls vara utan dem hemma, gillar att höra dem/ ha dem nära mig.  Jag försöker få dem att förstå det, men det är inte så lätt. Jag säger en sak, men visar en annan…hur ska de då förstå…och så blir jag ledsen för det också!

Annars funkar det ju bra med strålningen och så. Har bekymmer med att armarna domnar och vet inte riktigt var det är relaterat till men tror ryggen då jag har ont mellan skuldrorna och är rätt låst och spänd där.

Så  i dag efter strålningen åkte jag till min massör igen, underbart. Sen vart det hem för lite lunch. Tog sen med mellandottern till jobbet och Gardasilvaccninerade henne. Så kunde ännu en “to do”-sak bockas av. Sen vart det pepparkaksbak för tjejerna medan jag assisterade lite med gräddningen, drack glögg och läste recept. Medan jag var på strålningen hade tjejerna julpysslat.

007    008

015

Lite synd att Sandhamnsdeckaren är slut. Gillar svenska och engelska deckare. Men såg att det snart kommer någon Läckberg och hoppas det dyker upp några nya Midsomer, eller andra brittiska deckare, det brukar det ju till jul! Men vill helst ha ett litet avsnitt varje dag från och med NU 😉

Men i kväll kan vi ju njuta av Ernst, vi alla utom maken som inte fixar att se på den mannen!

Ha det gott!

Advertisements

4 thoughts on “Jobbiga dagar, pyssel och pepparkakor!

  1. Fina Therese, kan inte låte bli att kommentera med en gång.. Först och främst, vad vackert du beskriver december! För det andra, vad jobbigt tveeggad just denna december är! En tanke slog mig vännen när jag läste ditt inlägg: om du känner att du finner det svårt att riktigt övertyga dina fina döttrar om att det inte är de som irriterar dig, att du faktiskt VILL ha dem i närheten, gör somjag. Skriv ett brev till dem var! Gör små enskilda julbrev, där du beskriver dina känslor. Naket och rätt av. Sedan kan de ta fram det brevet,varje gång de känner att du varit orättvis eller så. Och minnas, att du älskar dem! Jag. Har gjort det varje år till mona killar. Och de älskar sina julbrev. Vi sparar dem och degår ofta tillbaka till dem om något känsns jobbigt….

    Annars hoppas jag att du får lov att vara utan alltför många biverkningar.

    Kramar ❤

  2. Jag förstår att det måste vara jobbigt att att bli missförstådd på ett orättvist sätt.
    Jag kan ju inte sätta mig in i hur det är att gå igenom det du gör vännen men jag förstår att det måste vara förskräckligt jobbigt.
    Och att en av dina bröstcancer vänner har gått bort måste ju göra hemskt ont och skrämma dig ordentligt.
    Jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att du skall bli frisk snart vännen och inte behöva vara orolig mer.
    Styrkekramar i massor finaste du / Jane

  3. Förstår att det är jobbigt både för dig och dina barn och svårt för dem att förstå att du behöver den här egentiden, samtidigt måste de ju förstå att det inte har med dem att göra – svårt det där.
    Sandhamnsdeckaren var jättebra, har just den boken hemma och läste den för ett antal år sedan.
    Kramis

  4. Jobbiga känslor är inte alltid så lätt att hantera. Tror nog ändå att dina barn känner dig och vet innerst inne att det inte är dem utan din sjukdom och behandling som gör att du känner som du gör.

    Nu har du ju kommit en bra bit på väg med behandlingen och jag hoppas du får känna dig någorlunda pigg och frisk i jul!

    Fint pyssel. De runda hängena med ängeln i har vi också. Jättefina tycker jag!

    Var rädd om dig! // Kram Pia

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s